sin höga ställning neddragas genom det skrän som genomgår Förf:s detalj-kritik af Matthei evangeliska berättelse. Skulle ock ett bisall eller instämmande möjligen möta honom från ett eller annat håll, så är dock detta af det tvetydiga värde, att det åtminstone icke bör kunna tillfredsställa tänkaren. Vi vilja icke följa Förf. i hans kritiska detaljer, enär vi allenast afsett att nedlägga en protest emot Förf:s antikristiska principer. Och vär korta, men dock icke alldeles omotiverade protest emot dessa principer torde vara så mycket mera berättigad, som dessa principer framläggas af en man, hvilken icke blott under en lång följd af år vid ett af statens läroverk såsom Lärare och Rektor inverkat på det uppvexande slägtets uppfostran, utan ock såsom prest lofvat inför Herrans altare, att ,enligt Guds ord predika Försoningens lira till visdom, till rättfärdighet, till helgelse och förlossning.4 När Förf. sjelf såsom hufvudsakligt stöd för fastheten af sina grundsatser åberopat sin barndoms, ungdoms och mannaålders minnen; när han i dessa minnen ser sin otro och fiendskap emot Christus såsom de ljuspunkter, hvilka genomskimra hans lif; när han det oaktadt blifvit en ungdomens lärare och sökt men icke lyckats att blifva en lärare i församlingen, och såsom stöd för denna inre och yttre sjelfmotsägelse uppgifvit detta märkliga motif: ,Den som vill tjena sitt sädernesland och blifva sina medmenniskor nyttig, och rädda sitt lifs betydelse i samhällelig mening, han måste besluta sig till att i religionen blifva en skrymtare; när han efter ett lif i sådant skrymteri lyckats vid 45 års ålder bereda sig afsked från Rektors-beställningen med åtnjutande af trefjerdedelar af lönen och jemväl afsagt sig prestaembetet, samt först derpå öppet framträder med ett arbete emot christendomen, bvilket skall vara frukten af långa års ,själsansträngning och begrundande; då hafve vi, såsom det synes oss, jemväl uti Förfis lif ett kraftigt stöd för vår protest emot hans läror, emedan skrymteriet och filosofien hafva ingenting med hvarandra att beställa, och den filosof, som öppet bekänner hurusom ,han måste besluta sig till att i religionen blifva en skrymtare, genom sitt eget lifs vittnesbörd betygar, att kärleken till sanningen icke varit hans lifs uppgift. Emellertid, om det å ena sidan ligger någonting hjertskärande uti företeelser af sådan art som den Cramerska boken; så är det å andra sidan icke utan sin nytta att den sett dagsljuset, emedan den icke kan annat än framkalla en reaktion i mångens tänkesätt, i det den blottar hela uselheten af otrons resultater och tydligen ådagalägger att fritänkeriet eller otron i dess konseqvenser beröfvar menniskan hvarje fotfäste i religiöst och moraliskt hänseende, och kastar henne ut i hedendomens mörker. uu