Gotlands läns nya tidning – 13 april 1860, sida 2

191FASLAT Hal fon I CI, hår Han dock UHIÅiSIC oCkänna sig hafva tro (d. v. s. ,icke tvisla om det man icke sSer-) i ett annat. Men vi lemna dessa inkonseqvenser åt Förs:s egen utredning; de äro dock i och för sig sjelfva tillräckligt stora, för att visa huru fritänkarens förnuft icke står på någon annan basis i det, som han icke förnekar, än just på den at honom förkättrade trons. Ynglingen begrep således Gud, men: han begrep icke Christus. Hvarföre? Derföre att han fattade christendomen såsom en dogmatism, och glömde att Christus är en lefvande personlighet; derföre att han satte sig icke såsom en ödmjuk lärjunge vid Jesu fötter att lyssna till hans ord, utan såsom en uppblåst skriftlärd om 17 år på Mosis stol att mästra och fördöma. På den vägen, hafva vi sagt, kommer man icke till christendom. Det finnes i hela den heliga skrift, det finnes i mensklighetens hela historia intet exempel derpå, att någon menniska kommit till tro på Christus derigenom, att han gripit fast uti de dogmatiska mysterierna och sökt att för förnuftet reda dem, innan han ville sätta tro till deras sanning. Har någon så börjat och ändock kommit till tro på Christus, så är det derigenom att tänkaren, sedan han genomgått tviflets skärseld, kommit ifran sitt: intelligo ut credam), och genom nådens dragning så småningom kommit in på det betydelsefulla: credo ut intelligam), Ej under således, att nattvardsbarnet, ynglingen, stadnade redlös, då han af allt det himmelskt härliga och ljufva i i Christi personlighet, sådan den i enkla men stora drag framträder på hvarje blad af de evangeliska berättelserna, icke kunde finna det rätta svaret på sitt hjertas fråga: Hvem är Christus? Ej under att han fåfängt ,bad under namnlös ångest om ljus och klarhet i dessa frågor, då han icke ville lyssna till Jesu eget svar Pvid Johannisfrågan: , Ar du den som komma skall eller skole vi rörbida någon annan? Går och säger Johannes igen hvad J hafven hört och sett: De blinde se, de halte gå, de spetälske göras rene, och de döfve höra, de döda resas upp, och dem fattigom varder predikadt Evangelium.4 Det är Jesus i all sin ringhet och dock i all sin gudomliga höghet, det är denna syn, denna härlighet, som griper ungdomens hjerta och förer det unga sinnet in i himmelrikets och nådens hemligheter; det är med ett ord i Jesu lif, sådant det på jorden sig uppenbarat, det unga hjertat skall lefva sig in, för att kunna fatta trons mysterier: såsom christendomen för hvarje ålder måste främst vara en hjerte-sak, så måste den framför allt för ungdomen vara det. Om således ynglingen icke begrep, att ,Christus var på samma gång Gud sjelf och likväl Guds Son eller att ,Gud hade såsom menniska blifvit pint och korsfäst och död och begrafven; så kom sig detta deraf, att han ville låta Christus vara för sig främmande, att han icke ville ur den heliga skrift samla tillhopa de spridda dragen af den Christus-bild, som nödgar en menniska att med Petrus bekänna: Du äst Christus, lefvandes Guds Son. Hade han åter läst de heliga Evangeliska berättelserna med det barnasinne, för hvilket allena Guds rike upplåter sina hemligheter; då skulle han, äfven om den heliga skrift icke uttryckligen innehöll ett enda ord derom att Christus är Guds Son, ovilkorligt kommit till de frågorna: Kan en blott menniska så tala, så lefva, sådana underbara ting uträtta, så genomgå lidandets dunkla stig? Finnes det i mensklighetens historia en personlighet, som ens aflägset kan med Honom jemföras? Kan Christi lif förstås annat än såsom ett under, såsom det under, hvilket på bibliskt språk sålunda uttalas: Gud var i Christo och försonade verlden med sig sjelf? Och om de evangeliska berättelserna äro en dikt, om en sådan personlighet som Christi aldrig funnits, eller, om den väl funnits, men icke i den fullkomlighet som Nya Testamentet förkunnar; månne icke då den dikten vore ett under? månne icke Evangelisterna, i hvilkas hjertan den bilden uppvuxit, skulle vara de underbaraste menniskor på jorden, hvilka genom ett foster af deras egen fantasi kunnat omgestalta verlden och gitva beg synnelse åt den ny a tidsutFe 3 j rr Joo Af