WISBY den 13 April. 73 — Botvaldavik den 11 April. Våren undantränger vintern allt mer och mer, och endast litet snöslask då och då påminner oss att vinterns eftertruppar ännu icke aftågat. Alla vårfoglar hafva framkommit. Idfisket i Gothem-an, som kort före Påsk syntes öka sig med hvarje dag, har äter aftagit; saltsjöfisket är klent. Förlidne Skärthorsdag den 5 April visade sig ett sällsynt och förundransvärdt fenomen på himmelen. Solen lyste klart och himmelen var här och der beströdd med lätta moln, så kallade cirro-stratus. Kl. 6 f. m. syntes tvänne matta vådersolar vid sidorna af solen och på något afstånd ifrån henne. Kl. 9 hade redan en solgård börjat bilda sig, och något efter kl. 10 syntes uppkomma en solgård omkring denna samt den ena ringen efter den andra, till dess kl. 11 f. m. hela fenomenet var fullbordadt. Kl. ett qvart till 12 var det vackrast och utgjordes då af följande beståndsdelar: en dubbel solgård med solen till medelpunkt; en stor hvit cirkelring, hvars medelpunkt var Zenith (himlahvalfvets högsta punkt) och hvars periferi (omkrets) gick genom solen och vidersolarna; en matt hvit aflång ring inom den stora ringen, med sin ena spets liggande på dess periferi midt emot solen; en båge, vidrörande inre solgårdens öfra kant och sträckande sina begge ändar utanför de förut nämnde vädersolarna; samt tvänne matta hvita vädersolar midt emot dessa på stora ringens periferi. Vid den nyssnämnde bågen slutade aflånga ringen. Inre solgårdens yta eller plan var grå, stötande litet i brunt; den yttres ijusare gråaktig och till en ringa del belägen under hörironten. Inre solgårdens öfra och nedra kanter, bågen som vidrörde dess ötra kant, samt yttre solgårdens öfra, så väl som dess närmast horizonten belägne högra och venstra kanter voro alla starkt skimrande i regnbågens färger; den inre solgårdens öfra kant och begge på sidorna om solen varande vädersolarna glänste dock i den mest utmärkta färgprakt. Omkring kl. half 12 hade denna herrliga företeelse undergått åtskilliga förändringar, cirklarna förvandlades till smärre bågar, och då fenomenet nalkades sitt slut, böjde sig bågarna, som uppkommit efter solgårdarnas nedra kanter, utåt eller åt motsatt håäll mot hvad de förut varit, likväl med föga minskad färgprakt. Kl. 12 middagen var hela fenomenet försvunnet och lemnade blott den inre solgården qvar, hvars färg. blef mattare. Följande dagen kl. 11 f. m. visade sig åter denna solgård tillika med den störa hvita ringen och de fyra vädersolarna. Att förklara orsakerna till sådana och andra naturens under, öfverlemnar man åt de naturkunnige; må hända göra de det mera nöjaktigt än vissa menniskor söka förklara nådens under, hvilka förklaringar, nemligen de af sednare slaget, man nu för tiden ofta nog far tillfälle att både höra och läsa. En person har nyligen uppträdt att för Guta-folket förklara nådens under på ett eget sätt. Man finner huru han svänger sig i bihanget till Gotlands Tidnings sednaste nummer, der han till och med icke blyges att påpeka det Jesus sagt osannt i Matth. 12: 40, Att Hr J. N. Gramår origtigt uppfattat detta bibelsprak liksom Joh. 19: 14, är lätt att bevisa. Ilan torde ursäkta att man svärligen kan finna annat än att högmodet, som på flera ställen i artikeln sticker fram, här förmörkat hans förnuft, det han eljest så stolt åberopar, enär han endast fästat sig vid bokstafsuttrycken i Svenska Bibeln. Man