Gotlands läns nya tidning – 5 april 1860, sida 4

de hvad de i sina hjertan bådo om, endast han hörde, hur innerligt hvar för sig bådo om förlossning. En timma senare var hela staden på benen. Elden hade brutit lös straxt utom staden, just i det hus der Ljunges familj bodde. Hur olyckan inträffat, visste ingen. Men inom kort var allt en askhög och de båda sjuka syntes icke mera till på jorden. Deras aska var blandad med det nedbrända husets. Ljunge fann man sofvande under trädet. Man väckte honom och berättade hvad som händt; han begaf sig till sitt fattiga hem och kände sig nu fattigare och uslare än någonsin. Men med ens förändr: ide sig menniskohjelpen. Alla de som i dag visat honom ifrån sig, då de kunnat gagna, de fjeskade nu åstad, för att, inför allas ögon, visa prof på sitt deltagande. Den rike Rappold hade i sitt eleganta ekipage akt ut till brandstället, och han tillbjöd sin vagn, för att föra Ljunge till staden. Den yresige Doktorn var likaledes ibland åskådarne och de frivillige hjelparne; han satte sig oombedd upp i vagnen, vid sidan af Ljunge, som nu blef förd till Rappolds hus, der han fick hvila på en bädd så fin och mjuk, att han aldrig tänkt sig dess möjlighet; stadens rikaste folk besökte honom och erbjödo sina kassor; det blef på modet att se till honom i hans bekymmer; Rappold sjelf tecknade sig straxt på en suhskriptionslista till understöd för Ljunge; Doktorn var der hvarenda dag; Apothe