Gotlands läns nya tidning – 5 april 1860, sida 4

Derföre, käre läsare, när du ser en dyster, stilla bedjande blick, när bleka läppar förstummas vid din närvaro, när det ljudlösa bekymrets infallna kinder komma för din åsyn och den sjuka ålderdomens vacklande sot skrider förbi dig, rar då icke döf eller blind för hvad du hör eller ser. Tvärtom, stadna och betrakta dessa spår något närmare. Måhända ser du för dig en själ, som håller på att brista af en smärta, som icke kan uttalas, och tänk då, att en deltagande hjelp i det ögonblicket kan gifva dig tillfälle till att bereda en fläkt af himmelsk lycka både i din medmenniskas lif och i ditt eget hjerta. Men dröj icke, ty måhända en stund derefter är det försent och du blir då aldrig mer i tillfälle att skapa en himmel på jorden.