Gotlands läns nya tidning – 5 april 1860, sida 3

hvar Grosshandlaren Rappold bodde. — Barnen sågo förvånade på honom och pekade nedåt gatan. De undrade öfver att der kunde finnas någon menniska, som icke visste hvar Rappold bodde, han som var den rikaste man i hela staden. Ljunge hade också gjort denna fråga, för att några ögonblick betrakta barnens stora hvetebröd. Han gick derpå nedåt gatan. Utanför huset stod ett magnifikt ekipage, hvari Ilerr Rappolds hustru och en annan dam nyss hade stigit upp, och Rappold stod ännu på sin trappa. Ljunge närmade sig honom och framställde i korthet sin nöd, men med det hån, som anstår den, hvilken mäter menniskovärdet efter kläderna, svarade han Ljunge högst föraktligt och nedslående, och steg upp i ekipaget samt under rått skämt for han åstad med sina nobla tänkesätt. Nu hade den stackars Ljunge icke flera menniskor att vända sig till. Hans lilla hus, hans trädgård, hans ko — allt var pantsatt; i 8 månader hade hans hustru och barn legat sjuka — sjelf var han oförmögen till arbete, och sorg och bekymmer hade medtagit de sista af hans krafter. — Han tänkte på, om någon menniska skulle finnas, som möjligen skulle vilja hjelpa honom. Om någon hade gifvit akt på honom, skulle det varit en hjertskakande syn att se den ångest och förtviflan, som voro preglade i hans ansigte, då han nu tänkte på, att det led till aftonen och att hans hustru och barn väntade honom med hopp om lindring i deras nöd. Ilan gick nu till Kam