Gotlands läns nya tidning – 23 mars 1860, sida 3

Hvarjehanda. — Vargen och räfven. Vid en sockenkyrka några mil från Christiania blef nyligen den i afvaktan på Gudstjenstens början på kyrkovallen samlade menigheten vittne till följande spratt som Mickel spelade sin arffiende Gråben. Denne jagade nemligen räfven utför ett i närheten beläget berg, och som han var sitt offer helt nära voro åskådarne öfvertygade att Mickel skulle falla i sin glupske fiendes klor, innan han hunne frälsa sig i den närbelägna skogen. Men Mickel sjelf var af en helt annan mening, ty han hade ,en räf bakom öronen, som ordspråket säger. Igenom en dal, som skiljde berget från skogen, slingrade sig en temligen bred elf, som var tillfrusen med undantag af en liten vak, hvilken beständigt hölls öppen af en vattenhvirfvel. Dit styrde räfven sin kosa, och började, då han ditkommit, att springa rundt omkring vaken. Vargen vari hack och häl efter. Men här hade Mickel ovilkorligen öfvertaget, ty han, såsom varande mindre och lättare på foten, kunde våga sig närmare vaken hvarest isen naturligtvis var svagare. Nu fingo åskådarne en helt annan åsigt om saken, och den sluge Mickel gäckade ej deras förväntan. Gråben ville äfven råga sig längre ut, men i ett nu brast isen — och han plumsade ned i vaken. Räfven begagnade detta gynnsamma ögonblick till flykt och var åt skogen innan vargen hunnit upp på isen igen och kommit till full besinning efter sitt opåtänkta bad,