Gotlands läns nya tidning – 16 mars 1860, sida 3

Nej, man är sig sjelf närmast. Jag släpper icke en skilling ur mina händer, så länge jag lefver, och så gör jag mitt testamente; brukspatronen skall icke få en styfver efter mig. Du skall sätta upp mitt testamente. Det bryr jag mig icke om. An om jag testamenterar allt åt dina barn? Ändå icke, det vore en stöld, och orätt gods gifver aldrig lycka; de skulle icke kunna taga från din son hans lagliga arf med godt samvete!Gå åt fanders med ditt goda samvete, jag skall låta länsman sätta upp testamentet, och gifva allt åt min dräng. Då intet kunde beveka rusthållaren gick klockaren sorgsen sina färde, men tackade Gud att hans söner voro ärliga och förnöjda arbetare. En månad derefter fick rusthållaren den sorgliga underrättelsen att hans son i förtviflan öfver anklagelsen för förfalskning skjutit sig, och att hans hustru kort derefter dött af sorg. Då steg hans högmodiga blod i hans hufvud så att han fick slag och dog kort derefter. gusthållarens hela egendom tillföll obestridt klockaren Per Qvick, emedan brukspatronen icke lemnat några arfvingar. Men klockaren lät sammankalla den sednares kreditorer, och då det befanns att de hade mera att fordra, än rusthållarens hela egendom, så afstod han frivilligt alltsammans, emedan han icke ville behålla orätt förvärfvadt gods eller låta någon blifva lidande på sin brorson. Kreditorerna skrattade åt den