Gotlands läns nya tidning – 16 mars 1860, sida 2

—— ---n.-nn nn nn LL As KLOCKAREN. (Slut fr. föreg. N.:o.) Hör på; ingen vet att de der reverserna finnas mera än jag, som såg dem, och hvar de äro gömda, när jag för ett år sedan betalte en skuld till gubben. Han visade mig alltsammans, ty han trodde mig som guld. Nu dog han utan att tala om hvar de funnos. Laga du att du får byrån, så taga vi rätt på reverserna; min son, som är en stor penningkarl, och låg i affärer med gubben till sista stunden, kan nog utan misstanke inkassera dem, och så dela vi tre skräpet; du får tjugutusen riksdaler på din lott, kan slippa träla, och får sitta i ro på ålderdomen. Var icke tvehogsen, man är sig sjelf närmast. Klockaren lät icke förleda sig, utan svarade: fastän du är min bror, gå kan jag icke se genom fingren med dig, ännu mindre med mig sjelf. Nå, nå! jag hittar dig nog, sade rusthallaren vred; , vill du icke göra mig till viljes och bli rik, så skall jag snart afsätta dig; du är så gammal, så att du icke duger till någonting. Du skall få flytta till fattigstugan, din ynkrygg. Derpå gick han sin väg i vredesmod, och gubben Qvick muntrades åter af barnskaran, som kom tillbaka med af luften uppfriskade ansigten och omgåfvo honom med det vanliga surrandet, som blifvit hans lifsluft.