Gotlands läns nya tidning – 16 mars 1860, sida 1

— officerarnas månads-sammankomst. Vi hafva med stor fägnad hört att våra Irr Officerare redan haft sin 2:dra sammankomst, och att samlingen begge gångerna varit talrikt besökt. Man må ej fråga hvarföre de sammankommit. Orsakerna äro naturligtvis vänskapen, kamratskapet, nöjet samt hågen att derunder få utbyta tankar i sin vetenskap, stärka brodersbandet och att med en medborgerlig åsigt af samhället uppehålla espriten inom corpsen; allt ändamål, som äro värdiga och måste vinnas just genom sådana vänlige möten. Emellertid lära dessa sammankomster ännu icke vara fullt utbildade eller blott i görningen och ganska anspråkslösa, så att man t. ex. ännu ej fått sig någon egentlig ordförande, någon kassaförvaltare (som af vissa skäl ännu ej behöfs), ej heller någon ceremoni-mästare (emedan vänskapen sjelf nu och för framtiden kommer att sköta om denna befattning), ej en registrator, ja — så underligt det låter, har detta sällskap, fastän visserligen inom kristenhetens område, ännu ej fått något namn. Men hvad som ännu der fattas, det utvecklar sig nog snart allt mer till inbördes trefnad och allmänneligt gagn; det äro vi fullt säkra på. Efter hvad vi fått höra, så skall det på denna Officerarnes trefliga sammankomst, som den 5:te Mars hölls på Hötel Gotland, hafva tillgått ungefär på följande sätt: omkring kl. 6 var sällskapet samladt, då en ledamot föredrog en intressant framställning om ,Juw Wisby, efter hans tanke, bäst kunde försvaras mot en anfallande fiende; hvilket, som vi tycka, borde vara ett rikt ämne till lifliga debatter. Sedan declamerades ett af Runebergs otryckta skaldestycken, ,Marknadsresant; och då de sista sköna verserna derat utsades, öppnades dörrarna till ett inre rum och Beväringens fält-musik inföll med en ljudande kraftig marsch, hvarefter flera andra musik-stycken exequerades till sällskapets förnöjelse. Härefter hölls åter ett föredrag, då man nemligen nppläste en kort afhandling (för några år sedan införd i K. Krigs-Vetensk:s Acad:s Handl), om vGotlands försvar, af en Gotlänning. Detta gaf naturligtvis ny anledning till olika tankar, som höllo på att utveckla sig i en lång och grundlig diskussion om både sjelfva saken och dess behandling i förevarande skrift; men just då ingick till de stridslystne kämparne den oväntade underrättelsen, att till inträde eller visit anmälde sig en — dame, helt ogeneradt, som sade sig he relationer till sällskapet och vara af en viss dess ledamot anmodad att ,agera en smula, på det att också skämtet och behagen måtte krydda den eljest alltför krigs-barska sammankomsten. Nå, det förstås att det måste blifva tu tal om en icke-ledamot kunde få tillträde. Vi veta verkligen ej om härvidlag uppstodo några voteringspartier, t. ex. bland de allvarsamma captenerna eller de lifliga under-löjtnanterna —, nog af, det gick här så som det vanligen går till bland militärer i detta fall: skönheten segrade och inträdde. Men då hon nu infördes af en utaf värdarne, befans hon vara icke någon ung rosenkindad nippertippa i krinolin, utan — o, ve, ,den gamla actrisen! hvilken röle ,,damen, som i sin eleganta toilette allt hade sina behag, i alla fall spelade med en så utmärkt grace och hållning, att hon tillvann sig de lifligaste bifalls-yttringar. Sedan ,damen med en hel knippa eröfrade hjertan omsidor aflägsnat sig och det redan var långt lidit på aftonen, återvände krigsmännen smånin