jag har; en hel by, med nya hus och qdvarn till. Och hvarföre har jag det? Jo för det jag alltid haft ögonen uppe. Hvad har du för glädje af dina söner och döttrar, de äro fattiga tjenare som du sjelf, ärliga stackare, och du kan icke gifva dem en skilling i arf. Men ser du min son, han har lärt sig konsten af mig, att man är sig sjelf närmast, han lefver i flott han, och hans hustru går hvar dag i siden, det har han förvärtvat sjelf på mitt vis, och när jag dör får han sina modiga hundratusen i ars. sJag och mina barn äro fattige, min kära bror, men vi äro lycklige med godt samvete. Hur många styfver räntar ett godt samvete? Jag vill icke tvista med dig, bror Jöns, du är oförbätterlig. (Forts.) —— —