redan blifvit en väldig patron, synnerligen genom bränvinsaffärer. I församlingen var en stor herregård, hvars egare nyligen aflidit, och lemnat efter sig en tjuguårig brorsdotter. Några dagar efter hans död hade prosten och kronofogden öppnat hans testamente, hvari all hans egendom öfverläts åt hans brorsdotter. I anledning af mångårig erfarenhet af klockaren Per Qvicks klokhet och redbarhet hade testator förordnat honom till förmyndare. Detta hade väckt stort uppseende i församlingen, och både afund och bekymmer hos rusthållaren Erik Jönsson. Nu stod han och lyssnade vid skoldörren, för att om möjligt upptäcka något felaktigt i skolan eller hos sin broder, men det lyckades honom icke. Ehuru okunnig han var, hörde han att allt gick ordentligt och säkert. Men just under det han stod lutad, med ögat i nyckelhålet, ljöd skolmästarens pipa till uppbrott för en stund; gubben Qvick hade den förnuftiga seden, att låta barnen komma ut i fria luften en qvart hvar timma för att leka. Innan Erik Jönsson hann draga sig undan, slogs dörren upp af den påträngande svärmen, så häftigt, att han ragglade omkull, och sextio par barn, lätta som killingar, skuttade öfver honom och ut i det fria. Först när svärmen var borta steg han upp, bister i minen, men inom sig glad öfver att ha fått en anledning att tadla sin broder för oord