Sjö-Kaptenerna Hrr ANDERS WESTBERG, ENGELBRECKT HJORT och OLOF FOLSTRÖM. (Uti Wisby Skeppar-lag d. 1 Mars 1860). Hafvet minsann är ej alltid så mildt Som det är här uti Värdarnas bålar. Stundom sig storm-molnen skocka så vildt, Döden sin skräck-bild bland böljorna målar. Skeppet det kränger med bågnande mast, Ack, hvad det hviner i seglen och tågen; Sjön står så hög och det blåser så hvasst: Det är just gastarnas lif uppå vågen! Vågorna bädda den skummande graf Kastande båll med den flytande spånen. Dock, ej skall sjömannen än gå i qvaf: Hemma ber modren för gubben och sonen. Iyn som en mö dansar skutan på sjön Säkert, beliagfullt med fladdrande klutar: Än skall hon hinna ur stormarnas don Hamnen och lugnet, der pröfningen slutar. Dock —, man ej alltid fick segla i fred, Lastad med los-kall och sparrar och bräder: Päåst som det var, så blef Ryssen så vred; Danslen ock fordom slogs med våra fäder. Då det vardt krig måste flottorna ut; Högt flög då Svenskarnas blå-gula flagga! Coopvardie-folket gick med utan prut Att på fiendernas örlogsmän plagga. Då hördes kulornas hvinande gång Uti de mordiska, långa bataljer: Då var det äntring och priser och sång, Stolta blessyrer och vundna medaljer! Cooprardie-mannen då stridde med lust För Kung och Land uti ynglinga-åren. Men för att värja vår fäderne kust Räknades fienden ej eller såren. Då fick han alll färga skjortan i blod, Vande sig så till att krut-röken lukta Och att med äktaste sjömanna-mod HEj någon fara på böljorna frukta. Derför, när vi nu i Skeppare-lag Minnas med glädje de krigiska tider, Må vi med Välkomsten helsa i dag De våra hjeltar, som stridt dessa strider. Klang, då en skål —, nej, en iredubbel! Fort Låtom oss mangrannt nu samlas kring bålen: Skål, Anders Westberg och Folström och Hjort! Vänskapen, vördnaden kryddar den skålen. Ara och tacksamhet är eder lön För allt det mod J som unga han öfvat I alla strider och mödor på sjön, Hoarest bland krutrök vår flagga har ströfvat. Skål, Heders-Gubbar! — Ja, om vi ej haft Slika som Engelbreckt, Olof och Anders, IHvilka i krig visat ljjeltarnas kraft, Had ju vårt Fädernesland gått till fanders! Då had vi nu ej här sutit i frid Glada vid ,Välkomstens vindlösa safter! — Låt oss då tacksamt använda vår tid Att till sjö-mödorna skaffa oss krafter. Våren är kommen, snart skutan är klar: Gotländska flaggan hon flyge med lycka! Och må i höst mycket guld vara qvar Att våra kistor med rikedom smycka. Skål, då för Wisby, dess Skeppare-lag! Må år i dag vi här åter få dricka. Skål, käre Värdar!) och tack för i dag, Tack för välfägnad och punsch — allt till pricka! — H. M. Konungens kröning i Norrige. I Norrska ,Rikstidningen läses, att det är H. M:ts afsigt att, för så vidt icke oförutsedda vigtiga hin