— En skräddare, från hvilken en näsduk blifvit stulen på gatan, sastsydde, då han kom hem, en annan i fickan och lät snibben hänga ute. En karl som fattade tycke för näsduken ville draga den ur skräddarens ficka; han ryckte derpå, men det gick icke, ännu en gång, — ändå icke. Då såg skräddaren sig om och skrattade. bin hundsvott! — utropade den förargade karlen, som märkte skäddarens knep, och gaf honom en duktig örfil, — skall du narra ärligt folk! scn — 2 —