Gotlands läns nya tidning – 24 februari 1860, sida 3

——— — ———— — — — —— graderna begge två, skulle jag tro: Majestätet har blifvit kung och jag har svingat mig upp till klockare. Kungen skrattade rätt godt åt infallet och anmärkte: — Hur har du blifvit klockare? — Saken är den att Svente har dåligt bröst, och derför måste jag, som har ljud i skällan, taga upp psalmerna medan han sköter speleverket ... På så vis är jag klockare, kantänka . Jag ska helsa så mycket från mor och Svente! Majestätet kan aldrig tro hvad han är rar och god mot oss gamle ... Det var nu så att rår slerre tog flickungen till sig; och sen tog Svente oss hem till sig, der vi ha fullt opp af allt hvad vi behöfva ... Vi äro de lyckligaste menniskor som finnas på hela Guds gröna jord, och allt detta ha vi Gud och Majestätet att tacka för. — Endast Gud . .. Det gläder mig att Sven uppfört sig värdigt mot sina föräldrar. Jag har alltid högaktat honom och kommer att göra det ännu mera hädanefter. Här torde det vara af nöden att lemna några underrättelser om Sven, på det att läsaren må rätt kunna fatta meningen af samtalets gång. Prinsen hade icke misstagit sig på de musikaliska anlagen hos skogvaktaregossen. Han blef genom trägna studier en skicklig musikus och en stor kompositör, som har skänkt oss många älskliga och sannt fosterländska sånger, kära för alla svenska hjertan. Sången är dock i allmänhet