— Men ganska passande för hans tjenstebefattning, — invände baron V—. — Om det varit någon af det täcka könet skulle ställningen icke det ringaste frapperat mig, — läspade kammarjunkare P—. — Svenson ger bekräftelse åt min förmodan förrän jag hade väntat, — sade grefve H— med en viss ironi i rösten. — Ers Kunglig IIöghet torde minnas mitt yttrande i går, ,att den råa massan är ett otacksamt följe, som framkommer jemt med nya sordringar. ... Nu har Svenson troligen fått veta att hans gäst för gårdagen var ingen mindre än Ers Kunglig Höghet samt äfven hvar sängkammaren är belägen; och på grund deraf trodde han sig redan så bekant att han kunde klättra upp till fönstret och helsa godmorgon, hvilket han säkerligen skulle gjort om han icke blifvit afskräckt genom vär närvaro. Han skall troligen i dag framkomma med ... Den ädle grefven blef härvid afbruten af kammarherre L—, som kom skrattande in i rummet och förklarade, att han råkat en virtuos på gården, som ville hafva reda på taffeltäckare Oden, emedan denne lofvat att ledsaga honom till Kronprinsen, den han skulle få låta höra sin sköna konst. — Bravo! — ropade Prinsen och gnuggade händerna af fröjd. — Jag visste nog att grefvens anmärkningar voro obefogade. Svenson veticke det ringaste om verkliga förhållandet och jag tror mig derföre kunna bereda herrarne en treflig