Gotlands läns nya tidning – 10 februari 1860, sida 2

eftergift, icke fullkomligt tillfredsställdt förrän det störtat mron och samhälle i i en bottenlös afgrund. Olycklig den furste, som är eftergifven då det guller folkets önskningar och behof. Massan måste styras med starka tyglar om den icke skall skena och stjelpa statsvagnen öfverända i första dike. Prinsen: En dylik lära söker man städse att iupritsla i mitt minne, dock utan synnerlig framgang; ty religionens och samvetets förenade röster säga mig att den i grunden är falsk. Denna föraktade massa, som man kallar otacksam och rå, lider utan tvifvel en djup orättvisa. Man beskärmar sig väl öfver deras dålighet, men man gör föga för att höja dem i moraliskt och intellektuelt hänseende. Svenska folket är i grunden godt och storsinnadt, värdigt att regeras med mildhet, och olycklig den furste som icke har ett öra för dess önskningar och behof. Kommer jag någon gång att bekläda thronen, så skall jag med deltagande lyssna till folkets fordringar och söka af alla krafter att efterkomma dem, såvida de äro grundade på billighet och rättvisa. En despot må styra med jernhandskar i skygd af bördens gyllne vingar; jag vill grunda min styrelse på folkets kärlek, som i alla tider varit thronens starkaste stöd. Grefven: Jag vågar tro att Ers Kunglig Höghet misstager sig i denna sak. Konungamakten har alltid haft sitt starkaste stöd i den högre prelaturen och adeln, der den också hädanefter kommer att ega sitt säkraste fotfäste. Ingenting