Gotlands läns nya tidning – 3 februari 1860, sida 4

sterade, utan tackade af hjertans grund. Svenson visade sedan vägen genom skogen, bärande räfven och haren på ryggen. Under tiden sjöng ban med klangfull stämma en kärnfrisk jägarvisa, som han lärt af grefvens kusk på Karlsholm. — Du har en ypperlig röst! — sade Prinsen. — Det är ett arf i slägten, — svarade Svenson. — Farfar sjöng, far sjöng, jag sjunger, och pågabläran sjunger mä, skulle jag tro. Herrarne skrattade på nytt. Snart voro de likväl med sitt bagage vederbörligen instufvade i båten, som genast lade ut. Svenson klef upp på en stor sten, der han stod hviftande med mössan i hand och hurrade så länge de resande voro synliga (Forts.)