toren, så vida j inte viljen stoppa pipa i säck och tala sanning. — Jag skall uppriktigt säga huru saken förhåller sig, — yttrade Prinsen med ett fint leende. — Vi äro ett par fremlingar, som tillhöra Kronprinsens svit på Beckaskog, och visste således icke om att jagten härstädes var förbjuden. Vi skola emedlertid gifva er litet drickspengar om ni vill tiga med händelsen; ty vi vilja för ingen del göra sällskap till Inspektoren. — Sadant låter höra sig; jag tycker alltid om ärligt spel ... Några mutor tar jag då platt inte emot, men herrarna skola likafullt slippa undan för denna gången. Någon synnerlig skada är icke skedd, och då vore det både synd och skam att vara en prejare, skulle jag tro. Ilerrarna skola tillochmed få haren på köpet; sen kunna vi vara lika godå kålsupare, vill jag tro .. Herrarna äro visserligen jemmerligen fina å scj, men de tillhöra väl ändå bara svansen af de kongliga, kan jag tänka. (Forts.) ————