Gotlands läns nya tidning – 20 januari 1860, sida 3

gen i händelse af krig. — Men om detta och öns försvar i öfrigt, hoppas vi, att ej blott en röst ur hopen må förnimmas; utan att män af facket må yttra sig i denna stora sak, om ej med större välvilja, helt visst med vida större säkerhet och öfvertygande kraft. Sålunda i fredens sköte uppfostradt till Landets försvar skall vårt folk här, anfördt af en ädel Höfding och dugliga officerare samt med sjelf-valdt under-befäl, vara tryggt och oförfäradt bland tidens stormar. Men det är dock Öns fredliga utveckling i afseende på hushållning, handel och näringar, som hufvudsakligen skall kunna bereda Gotlands trygghet och försäkra det om dess framtida politiska vigt i Norden: derföre skola vi på allt sätt genom ökad näringsflit, vidgad handel, genom skiftes-väsende, myr-odlingar, m. m. göra Landet allt starkare, så att det lätt kan föda hundratusen innevånare i stillet för 50,000 och med detsamma i beväringen uppställa tjugotusen man öfvade krigare. — Det är för öfrigt visserligen i allt säkrast, helst på en aflägsen ö, att blott lita på Gud och sig sjelf; men skulle kriget nå vår strand, skola vi dock ej länge stå ensamma i striden, ty telegraf-budet om faran för ,Ostersjöns perla skall snart nå fastlandet, då Kungen allt sänder oss en kraftig hjelp, så att vi, med artilleriets dånande anspann i teten, med värt prisade, stadiga infanteri i bröstet och käcka ryttare på flyglarna, måga på stridsfältet kunna lugnt utgöra basen för den säkrast framryckande här-massan; och att vi med Hans nåd, som är härarnas Gud och folkens starkhet i striden, med seger må kunna slå fienden ur fältet och tappert försvara Konung och land, hus och hem, och åt våra söner lemna det dyra arfvet af hägnade byggder och ett fritt land! — Derföre, nu och altid: Gud med oss! och må då vårt lilla folk på vårt lilla Gotland med glad förtröstan städse hafva hjeltekonungen, den store Gustaf Adolfs ord i hjertat: Förfäras ej, du lilla hop! Fast fiendernas larm och rop Från alla sidor skalla, De fröjdas åt din undergång, Men deras fröjd ej blifver lång: Ty låt ej modet falla.