Gotlands läns nya tidning – 5 januari 1860, sida 4

vetsförebråelser. IIon skickade då i största hast ett bud till hr Broadhurst och aflade för honom, i närvaro af en prest och en af grannarne, bekännelsen om det bedrägeri, hvari hon varit medbrottslig. Herr Broadhurst beslöt att uppbjuda all sin förmåga för att så mycket som möjligt godtgöra det onda, som han åstadkommit. Han tvekade icke att förklara att, enligt de nya upplysningar han erhållit, den process som förts med sådan ifver, nu visade sig för honom under ett helt annat, fullkomligt oväntadt utseende. Han vände sig med denna bekännelse till herr Longmore, anropade hans förlåtelse och lofvade honom att sätta allting i verket för att låta honom vederfaras rättvisa. — Skurk, utropade Longmore; han har förtjenat så mycket som måjligt på att taga ifrån mig min egendom; nu vill han förtjena ett nytt honorarium genom att låta återställa den till mig. Hans hat emot advokaten ökades ännu mer, då hushållerskan gjort sin bekännelse. Ilerr Broadhurst var den förste som underrättade Longmore om densamma och tillade dervid att affären från detta ögonblick vore fullkomligen klar samt bad honom ånyo att förlåta och glömma. Fru Longmore och hennes dotter hoppades att den hämndfulle köpmannen nu skulle qväfva sin förtrytelse och den unga slickan såg framför sig en ny tillvaro uppläta sig, lik en frisk vårmorgon efter en stormig natt. Longmore rördes af de nyheter som han erhöll, men icke i den mening som man