Gotlands läns nya tidning – 2 januari 1860, sida 4

förmögenhet genom denna förfärliga process. Snart såg han sig öfvergifven och tillbakastött såsom en man, den der vore öfverbevist om att hafva begått en skamlig handling; och de som fordom funnit ett nöje uti att berömma honom, anklaga de honom nu att hafva bedragit dem genom sitt skrymteri. Hans förmögenhet var förlorad, och så snart man märkte de första tecknen till hans fall, störtade hans fordringsegare sig skoningslöst öfver honom och fullbordade hans ruin. Hvilken julhögtid som efterträdde denna katastrof! I stället för den lysande och glada måltid, der så många vänner hade samlats omkring honom, i stället för aftonens dans uti den rikt upplysta salongen, såg Longmore endast de nakna väggarne i det torftiga hus som han nu bebodde i sin födelsestad. Han hade icke mer än en piga och han satte sig sorgsen till hordet med sin dotter och sin hustru. Hvar voro hans talrika vänner? På denna fråga svarade han med en förbannelse, hans hustru med en fruktansvärd darrning och hans dotter med i tysthet utgjutna tårar. (Forts.)