I SIII KOIISL KULIGG Öd ÅåILIHITIIHCLCII LILLLIAHMGUT, han skulle helt säkert bli en mycket nyttig folklärare, han också! Bäst vore kanske om han hade boställe med mönster-trädgård och träd-skola i större skala. Om man då här hade en eller flere Läne-trädgårdsmästare och Planterings-Gillen med trädskolor, bildade nästan i hvarje socken, så kunde man hoppas det bästa om trädgårdsodlingen härstädes. Utdunstningen af träd och löf är enligt den store Agardhs ord för menniskorna mycket helsosam, och de närstående träden äro ett väsentligt skydd vid eldsvådor i byar samt i farans stund ett tryggt värn vid fiendens anfall, då mellan dem våra gevär framblixtra. Derföre skola vi då ur våra socken-plantskolor vid våra boningar plantera allehanda sköna fruktträd och buskar, äple-, päron-, körsbärs-träd, m. m., samt våra vackra löfträd, isynnerhet ask (som ger ett så godt foder åt kreaturen eller ett Så dyrbart slöjde-ämne till vagnar och åror om trädet blir orördt), ek, bok, alm (som lemnar ett eftersökt snickar-virke), lind, idegran, hassel, m. m.; öfverallt skola vi ock bilda allöer till våra gårdar, såsom ock allmogen redan här gjort på många ställen. Så skulle då våra hus, liksom mångstädes i Söderns länder, stå inbäddade uti löf och vara öfverskuggade af grönskande träd-kronor, ur hvilka staren spelar sin visa. Härigenom äro ju redan många af våra bonde-gårdar så täcka, såsom isynnerhet i Fide, Öja och Hambre samt bland andra Lunderhaga i Fleringe. Att plantera 100-tals löfträd på våra nakna ängar och marker vore väl ock lika vackert som nyttigt. Långs åt alla landsvägarna, helst på våra tomma slätter och isynnerhet i ,,Stor-Södret och vid Wisby, skulle efterhand löfträd och buskar planteras (så mycket möjligare som kreatur ej mera få fritt ströfva omkring); då skulle ej dessa vara så blåsiga, och de skulle om vintren kunna qvarhålla snön till stor lättnad för dragare och allmänna rörelsen. Ja, vi skola snart vid allmänna vägarna försöka plantera fruktbärande träd! — men alltid på en gång och på många ställen —: tänk, hvilken fägring för vårt Land, och huru angenämt att i sommar-värmen här kunna åka fram under löfhvalf af kastanier, bokar, körsoch valnöt-träd! Bland billiga önskningar för Gotlands hushållning och växtlighet tillägge vi i allmänhet: att ego-skiftet snart måtte komma i gång, så att hvar och en då får veta hvad han verkligen eger; att Myr-frågan en gång måtte bli afgjord, så att våra myror kunde odlas och kreatur der födas; samt att man måtte inlära konsten att göra Myrtorf, som är ett ypperligt bränsle och sparar skogen. Vi upprepa, att särskilt gran-frön måtte utsås i ,Stor-Södret och på Fårön, der granskog ej fins; att planterandet af ek, bok och lärk-träd på allt sätt besordras, äfvensom att al måtte spridas vid Landets vattendrag och stränder. Flygsanden på Fårö må medelst afstängning och plantering hejdas; och strängt förbud göras emot nötters och ek-ållons afrifrande i otid. (För ett par år sedan kunde Trädgårds-föreningen i Stockholm, som önskade utså 4 tunna af de högt värderade Gotlands-nötterna, icke här på hela Landet få detta lilla qvantum fullmogna nötter!) VIumlegårdars anläggande, hiskötseln och mullbärsträds planterande för vinnande af frukt eller blad för silkesmaskar må görligast uppmuntras. Tiärdruhandeln bör drifvas endast så att den icke för starkt anlitar den späda skogen. Ater-sådd af skog bör öfverallt ske; och derföre vore kanske bäst, om, enligt fritt och enigt sockenstämmobeslut, en viss jordvidd på gård af hvar enda hemmans-del i de skogs-lösa socknarna på en gång afstängdes från bete och ovillkorligen besåddes med skogsfrön af tall, gran, al, ek, o. s. v. efter omständigheterna. Då detta skedde på alla ställen i socknen och på en gång skulle de unga växande skogs-lunderna på fältet efterhand bereda hvarandra skydd emot vinden; och derigenom kunde ock hvar och en egare lättare skydda sina små skogs-planteringar mot okynnet. För att hindra storm och sol utpina våra uttorkade vida myrfält, vore visst väl, att, såsom man påtänkt, här och der från öster till vester plantera