1 11 (11D0LDU MUTA A. 9 IIUDILR. TCOIMCAII. Riksdagen. — Ständernas gemensamma öfverläggning angående frågan om nya elementers inrymmande i bondestandlet var särdeles lifvad och upplysande. Ett synnerligen godt intryck gjorde framförallt det sansade, fördomsfria och varmt fosterländska sätt, hvarpå flera af bondeständets ledamöter yttrade sig i frågan. Af de öfriga ständens ledamöter talade endast expeditionssekreteraren G. Cedersehiöld, hr W. F. Dalman, professor Carlsson och riksarkivarien Nordström, alla tillstyrkande den föreslagna grundlagsimdringen. Hr Cederschiöld utvecklade uti ett längre anförande svårigheten, att icke säga omöjligheten att åstadkomma en total representationsreform på en gång, samt de vådor en sådan åtgärd skulle medföra, äfven om den läte sig verkställa; men att man lugnt och säkert kan uppnå samma mål, om man, hållande detsamma stadigt i sigte, genom partiella förbättringar ingjuter nytt lif i de gamla formerna, tills dessa blifva så uppmjukade, att ändtligen äfven enklare och bättre former blifva en naturnödvändig, sjelfmant framträdande följd af den inre utveckligen. — Professor Carlsson ådagalade äfven uti ett klart och fängslande anförande, att det steg, som man nu stode i begrepp att uttaga, utgjorde ett konseqvent fortskridande på den bana af fortgaende utveckling, hvilken blifvit beträdd genom universitetslärares och vetenskapsmåns inrymmande i presteståndet, frälseoch säteriegares upptagande i bondeståndet samt husegaresoch näringsidkares i borgareståndet; och att genom dess antagande bondeständets inflytande ofelbart skulle stärkas, då detta stånd diädanefter komme att representera nåstan all jordegendom i landet. Ju förr bondestandet samtyckte till denna reform, som förr eller sednare ofelbart skulle göra sig gillande, desto mer gjorde sig ståndet förtjent af representationens bifall och nationens erkänsla. Riksarkivarien Nordström erinrade, att i intet annat fall än i fråga om valrätt och valbarhet till bondeståndet fästade grundlagen, vid bestämmandet af en persons egenskaper, afseende på hvad han varit, blott hvad han är, och förslaget åsyftade således endast att i detta hänseende bringa ötverensstimmelse uti grundlagens stadgande, och den grundsatsen komme det oaktadt att orubbadt qvarstå, att ingen är bonde, som tillhör annat stånd eller är i statens tjenst. Bland de ledamöter af bondeståndet, som uppträdde, yttrade sig två, nemligen Bergström från Kopparbergs län och Anders Gudmundsson från Halland, emot förslaget; den förre af farhåga att genom en sådan förändring bondeståndet skulle blifva undertryckt och icke längre komma att representeras af bönder, såsom det enligt denna talares åsigt borde göra. Anders Gudmundsson motsatte sig förslaget derföre, att bondeståndet, som redan nu har, i förhållande till sitt antal, en alltför ringa andel i representationen, skulle få en ännu mindre, om det delade med sig ät de nu orepresenterade. Det vore adel och prester, som skulle dela med sig, icke blott åt de nu orepresenterade utan äfven åt bondeståndet, och derföre vore också önskningarne om en genomgripande representationsreform allmänna i hela landet. I strid mot dessa åsigter yttrade sig deremot C. A. Larsson från Östergötland, Anders Eriksson från Elfsborgs lin, Rosenberg från Skåne och Nyqvist från Wermland. Alla dess talare understödde varmt den föreslagna förändringen, ådagaläggande att bondeständet ej kunde hafva någon skada deraf, enär de, som tillhöra hvad man nu kallar det egentliga bondeståndet, alltid vid valen bibehölle en sådan öfvervigt, att ingen, som tillhörde de nya kategorierna, hade ringaste utsigt att blifva vald, om han ej ätnjöte allmogens förtroende; men att ståndet deremot vunne den betydliga fördelen, att kunna inom en vidgad krets söka dem, som bäst kunde vid riksmötet bevaka samhällets och jordegarnes intressen, hvarigenom ock den andel i representationen, som tillhör bondeständet, i sjelfva verket finge en ökad vigt; ty siffran betyder icke mycket, om icke någon står bakom densamma, och jun flera de aro, som stå der, ju mer betyder bondeständets sjerdedel. Dessa yttrandån helsades af riksförsamlingens lifliga bifall, och isynnerhet tycktes Anders Erikssons lugna och flärdfria framställning och den prägel af trygg odalmannavärdighet samt sundt praktiskt förstånd, som utmärkte hela hans uppträdande, tillvinna sig allmänt erkännande. (A. B.) — Vid Riksståndeng plena blef det vigtiga förslaget om Bondeståndets förstärkande med nya elementer, af samma stånd efter 6 timmars debatt förkastadt. Aftonbladet yttrar derom: Särdeles sorgligt var det att höra dessa gamla kastfördomar så ohöljdt göra sig gällande i bondeståndet och der föranleda förkastandet (med 73 röster mot 35) af det politiskt vigtiga resormförslaget i afseende på bondestandets förstärkning. Den som icke har någon ide om dessa gamla fördomars makt och seghet, skall knappt kunna söra sig en föreställning om, huru det kunde vara möjligt att bondeståndet ensamt — oaktadt all den segerrika bevisning som för denna reform lvägabragtes af ett stort antal af ståndets upp— V— TTD2