samt hvilket allmänt och lifligt deltagande Planterings-Gillets små försök till Stadens förskönande rönt. Då åkerbruket och allmänna hushållningen här på Landet rätt mycket förbättrats under de sednare åren, bör man väl kunna hoppas att också trädgårds-odlingen snart skall vinna lika framgång och utveckling. Och när man nu talar om valnötträden, som växa öfver allt på Gotland, om vindrufvorna på Storugns och Westös, de sköna Stenkyrke-äplena, 0. s. v., samt att Prosten G. Kolmodin i Eista somliga år kunde sälja 300 tunnor äplen, så tycker naturligtvis fosterlandsvännen att nästan hvarenda bonde och många flera stadsboar kunde i olika mån hafva samma förmåner af nöje och inkomst. Ty huru lätt är det icke att sätta ett träd, en buske, ett blomstånd, och huru fägnesamt för sinnet och förädlande för smaken är det ej att gå och vattna dessa våra stilla, växande fosterbarn och vänta på belöningen af vällust och frukter; och huru många landtboar hafva icke tillfälle att använda ett ,lopsland eller åtminstone några kappland till odling af träd och blomster! — Således höra vi då allmänt och öfver hela Gotland först och främst bättre bevara våra skogar och flitigare plantera nyttiga och vackra träd och växter, samt sålunda förskaffa oss mera trefnad kring våra boningar och dermed ock förbättrade inkomster och rikligare tillgångar för våra hushåll. Fosterlandsvännen hoppas ju redan på goda grunder, att Gotlands jord kan medelst Ivitbets-odling frambringa hela Sveriges sockerbehof; och man vet att rapps och flera färgväxter här trifvas väl. Är det då ej ömkligt, att vi, som hafva ett så godt land och ett så varmt klimat, stundom skola hafva rätt svårt att få de aldra vanligaste frukter, grönsaker och kryddor, såsom humle, senap, pepparrot, anis, kumming, m. m., att vi ej hafva öfverflöd på allehanda bär, (deraf man fordom isynnerhet på Malms i Hellvi beredde förträffliga bär-viner), och att vi för 1000tals riksdaler årligen måste köpa sviskon, russin, m. m., då vi af våra torkade äplen, päron, körsbär och plommon kunde hafva samma och större fägnad; vi måste ju från Läbeck och andra orter årligen införskrifva unga fruktträd, de vanligaste löf-träd, ja, slån (slion-buskar)! Allt detta kunde vi ju sjelfva hafva oköpandes i hvarje bondegård och vid hvar stuga. Ja, här måste öfverallt mera planteras, allestädes skola kryddgårdar dofta, praktväxter blomstra upp, fruktgårdar anläggas och vår dyrbara skog omsorsgsfullare vårdas! — Men — — —, för att vinna detta mål, hvad månde rimligen göras? Jo, först kan Fosterlandsvännen redan mycket hoppas af våra Gutars lynne och fallenhet för odling och plantering, och sedan vet man ju att allmänna hågen och förståndet just nu i våra dagar mer än nånsin vändt sig åt sådana sysselsättningar; derföre hafva ock alla odlingens vänner bästa utsigt att med tankar, förslager och verk kunna lifva och underhålla denna våra kära Landsmäns ädla och förnuftiga sinnesriktning. — För att då få en allmännare odling af nyttiga träd och växter i gång här på Gotland, böra vi först betrakta och taga ledning af hvad här förut fins och är gjort i detta afseende. Utan ofvannämnda många enskilta anläggningar och planteringar, af hvilka man kan se huru flit och ihärdighet vid odling kunnat besegra alla svårigheter och tvinga den oländigaste och nakna klippa eller strandbädd att grönska och bära frukt, böra vi väl taga till föresyn de allmännare försök till odling och försköning som sednast med så lifligt bifall äro gjorda uti Botaniska trädgården, Student-alleen och Planterings-Gillets område i Wisby. Alla dessa tre odlingsföretag äro först uppkomna i enskilta viljor, hafva så utvuxit i vänskaps-kretsen såsom ett blygsamt förslag och nu redan på ett praktiskt sätt slagit ut i fägnande blomstring. — Så som dessa enskiltare sällskaper hafva gjort, så skall ock hela det Gotländska folket nu göra! Då den påskyndade odlingen är af yttersta vigt för ett folk, både för dess hushållning, själs förädling och sedlighet, böra också alla menniskor —, d. v. s. de bättre och klokare, de verkliga PÅ ee AA AnmnA HJga Ara mvbatrat för