Gotlands läns nya tidning – 16 december 1859, sida 2

pp oo MH — — — — ———— — Stilla, karlar der! Hvad är å färde? ljöd nu hans herrskarröst och soldatema släppte vid detta rop ögonblickligen gubben, som redan kullslagit ett par af karlarne, men nu höll på att öfvermannas af mängden. Med rullande ögon blickade han kring sig, likasom om han velat söka sig en utväg att fly, men då han varseblef prinsen och hans följe vid ändan af hvalfvet och således fann vägen spärrad, tog han med lugn besinning flickans hand, under det han sökte ordna sin klädsel och uppströk det nedfallna håret ur ansigtet. — Hvem är gubben? frågade prinsen, i det han steg af hästen och närmade sig stridsplatsen. — Men hvad ser jag! Hur i Guds namn har flickan kommit ut ur slottet? svara karlar! — Förlåt, förlåt, käraste herre! — gnällde Märtha, under det hon trängde sig fram mellan soldaterna. — Men det är inte min skull, det vill jag svära på. — Den helfvetes gubben här slog omkull mig och band mig och satt en kafvel i mun på mig och bar ned mig i en kallare och sedan ville han löpa bort med tösen kantänka. Men då jag fått af mig banden och när han hade hunnit till bryggorna här ropade jag på karlarne och så blef han fasttagen, och nu sätter ni väl honom ned i hundhålan och låter honom svålta ihjäl, den satans hunden. — Så skall du väl se din gamla gubbrackare, hur det går, då man slär en stackars gammal gumma och vraker henne i — — — — Tyst käring! — ropado prinsen — och du gubbe, hvem är du? Hvad har du att göra med flickan här och hur hänger detta ihop att du vill föra bort henne? Svara karl, annars skall jag lata slå in hufvudskålen på dig.