Gotlands läns nya tidning – 16 december 1859, sida 2

Då biskop Anjou genom sitt grundliga och väl betänkta förslag visat att han inser det stora behofvet af en snar förbättring i befordringslagarne, önska vi att han, som lycktligtvis är ledamot i lagutskottet, skall der icke läta saken falla, utan så bedrifva det, att lagutskottet, med möjligen några ändringar i detaljbestämmelserna och en förbättrad lagstil, i hufvudsaken godkänner och för ständerna till antagande framlägger detta förslag. De förut af oss omtalade förslag innehålla dels för litet (såsom prosten Emanuelssons), dels för mycket, dels utgå de, såsom oss synes, ifrån oriktiga principer. Då sålunda grefve Ugglas och 5. Rosenberg föreslagit förändringar i afseende å konungens grundlagsenliga rätt vid bortgifvande af de regala gällen, så kan frågan icke vid denna riksdag komma till någon lycklig lösning, hvilket synes oss så nödigt, utan den uppskjutes till en oviss framtid; och då grefve U. vill, att församlingen skall sätta tre på förslag, hvaribland domkapitlet utnämner en, så vändes derigenom upp och ned på det principenliga förhållandet. Biskop A:s förslag deremot, som blott afser konsistoriella gäll och komministraturer (regala gäll förmodligen blott i det afseende huru förslagen dertill skola upprättas), synes oss på ett lyckligt sätt utvidga församlingens rätt vid förslagets upprättande, utan att nu åtsadkomma någon rubbning i gällande befordringsgrunder, pastoraters indelning i klasser m. m. Föreskriften att domkapitlet är berättigadt att ifrån församlingens förslag utesluta en, utan att derför behöfva uppgifva skäl, innebär en nödvändig kontroll emot möjliga missbruk, ifall intriger egt rum vid förslagets uppsättande, eller någon ovärdig blifvit kallad, utan att sådant kan i bevis ledas. I afseende å förslagets detaljer skulle vi vilja göra några anmärkningar, t. ex. att sedan genom röstpluralitet blifvit bestämdt att församlingen vill utöfva sin kallelserätt; så borde denna rätt icke förfalla, derest vid första omröstningen å person, ingen erhåller halfva antalet röster, utan borde, såsom under ett annat förhållande föreslås, de som erhållit röster komma under ny omröstning i den ordning de erhållit flera röster; och först om vid denna omröstning ingen skulle erhålla halfva antalet röster, borde församlingens kallelserätt för den gången förfalla. Naturligtvis kan vid en noggran, mångsidig granskning af flera, detta förslag i flera delar förbättras; men genom denna motion är dock klaven gifven, så att, derest uppriktig vilja finnes, frågan kan vid denna riksdag blifva på ett någorlunda tillfredsställande sätt löst. AAQQO rn jmPm