-—— — — — — — ARK —— — genmälde den gamle — men om prinsen inte kommer hem förrän i qväll, som du säger, så skulle vi kanske kunna rädda oss. Snart blir det skymning och då kunna vi måhända smyga oss bort. — Jag skall dröja här så länge hos dig om bara — — — — Tyst för Guds skull min far — ropade flickan — hör du ej steg utanför. Skynda dig och göm dig — det kommer bestämdt någon hit. — För Guds skull dra för gardinen! Flickan hade sagt sant. Den yttre dörren öppnades verkligen ögonblicket derpå och en karl steg in i rummet. — Det var Göran Persson, som efter vanan stannat hemma från jagten och med den lättnad, som hans dystra sinne erfor, då den muntra riddarskaran för några timmar lemnade borgen åt sin tystnad och ödslighet, vandrat omkring i de tomma rummen eller sysselsatt sig med sina studier. Då dagen började aftaga hade han tillslutit sin bok och gått ned åt borggärden, i det han mumlade för sig sjelf: En vacker flicka och förståndig — måste för åtminstone en månad sysselsätta den galna pojken — inte så oäfvet att ha sagt ett ord på förhand. Ett litet guldspänne eller någon tocken grannlåt kunde kanske göra sin verkan. Bäst att vara säker på det hållet också. — — — Han inträdde nu, som sagt, är, i Märthas rum och blickade förvånad omkring, då han ej fann henne der och dörren till inre rummet öppen. — Hvar i Herrans namn är kärngen — mumlade han. — Fogeln är väl aldrig bortflugen. — Nej se der, gudskelof! — God afton mitt vackra barn. — Ensam tror jag. — Hvar är Märtha gången. — Jag kommer för att tala med henne.