Gotlands läns nya tidning – 9 december 1859, sida 1

Adress: Enkefru Forssberg Söder MUJOIÄUI. — — WISBYLY den 9 December. — Till Riksbankens ombud vid dess Lånekontor härstädes efter afl. Landssckr. D:r Hambreus hafva Ierrar Fullmäktige utnämnt t. f. Landskamreraren Joh. Gardell. — Minnes-festen härstädes sistl. Oscarsdagen bestod hufvudsakligen af en Concert, gifven af Direktör Elert för temligen godt hus, hvarvid stycken, komponerade af framl. Konungen, ur operetten Ryno, Randels sorgmarsch vid Konungens begrafning gåfvos för bläs-instrumenter, äfvensom Festmarschen af Foroni. Ett par körer för mansröster äfvensom tvenne vackra romanser af Mozart, sjungna af en nybörjande musikälskarinna med rätt god röst, fick man äfven höra. En kort minnesteckning af framlidne Konungens lefnad, innehållande de vigtigaste händelserna derur med en vacker slutönskan, upplästes af IIandlanden W. Byström. — Äfventyr till sjöss. I Dagbladet berättas: Med segelfartyg har i dessa dagar från Riga hitkommit sjömannen Johan Nygren, hemma i Garda socken på Gotland. Då Nygren härstädes befann sig i saknad af alla medel för att komma vidare till hemorten, öfverlemnades han af fartygets befälhafvare till öfverstäthällareembetet och inställdes i Lördags uti poliskammaren. Angående förloppet af den olyckshändelse, för hvilken han varit utsatt, berättade Nygren då, att han en dag i början af September detta år uti en mindre roddbåt begifvit sig ut att fiska på östra kusten af Gotland utanför Ljugarns hamn. Under det han uppehöll sig på sjön, uppstod plöstligt en stark nordvestlig storm, som gjorde det omöjligt för honom att med den bräckliga farkosten komma åter i land. Sedan han förgäfves ansträngt sig härmed, nödgades han i sitt af öfveransträngning utmattade tillstånd sätta till segel och lät så håten gå dit vinden förde. Några strömmingar, litet bröd och en butelj innehållande vatten, var hela hans munförråd, och härmed lifnärde han sig under trenne dygn. Det enda han varsnade under sin vådliga färd, deraf han möjligen kunde vänta sig räddning, var en ångbåt och en engelsk brigg; men begge dessa fartyg gingo snart undan för honom. I det mest utmattade tillstånd fick han slutligen sigte på land och kom ändtligen, under det stormen ännu fortfor, i säkerhet på kurländska kusten, ungefär 3 mil från staden Windau. Alldeles genomvåt och utmattad af hunger, möttes han här af välvilja och hjelpsamhet. Föda, kläder och nödig omvärdnad skänktes honom välvilligt af kustboerna, genom hvars föranstaltande han förhjelptes till Windau, der han efter trenne dagars vistande erhöll pass för afgång till Riga. Vägen dit, 30 mil, tillryggalades till fots, och svensk-norske konsuln i sistnämnde stad tog nu hand om den vinddrifne öboen, som förskaffades kläder och underhåll de dagar han derstädes måste tillbringa, i afvaktan på lägenhet att sjöledes öfverkomma till Sverige. Nygren, en 50 års gammal man, har tillbragt många är på sjön, och den härunder vunna vanan vid lidande och fara gjorde det möjligt för honom att kunna genomgå den äfventyrliga färden i sin rankiga fiskarebät. Han kommer nu, försedd med pass och nödiga tärepenningar, att med ångbåt afgå till Westervik och derifrån vidare till Gotland, der han sannolikt länge varit ansedd såsom ett vågornas rof. IIustru och barn hafva dock ej begråtit hans frånvaro, ty sädana eger han icke. — — Ä — Riksdagen. Bland de många motioner, som under de sista dagarna af motionstiden blifvit väckta inom stån