förtjenar kallas ett uttryck af hela den gotländska befolkningens glädje, var den omständigheten, att man vid denna högtid hade nöjet se flere af gotländska allmogens mest aktade och värderade medlemmar, hvaribland en f. d. Riksdagsman, vara närvarande. Det festliga var dock icke inskränkt till endast denna punkt af staden, utan var utspridt till slera delar deraf, bland hvilka ElementarLäroverkets nya ståtliga hus strålade af en illumination, som från dess sjutton stora fönster å vestra fasaden tog sig sirdeles fördelaktigt ut under den mörka aftonen. På platsen derutanför hade samlat sig en stor folkmassa, inför hvilken allmänna sångföreningen omkring sin fana utförde några vackra fosterländska körer jemte folksången, och skolungdomen, som bekostat illuminationen, från den starkt genljudande korridoren i byggnaden afsjöng några skönt klingande sånger. Man hade icke heller på denna glada dag glömt de fattiga, hvilka å stadens fattighus på festkommitttens bekostnad, likasom depotkompaniet i kasernen, erhållit en liten välplägning, Äfven på åtskilliga ställen aflandsbygden, isynnerhet på Klintehamn, der ett talrikt sällskap var samladt, lärer man firat dagens högtid. Kl. 6 på aftonen samlades deltagarne i festen till det förut nämnda hotelet, utanför hvilket en rad af mareschaller spridde ett strålande ljus. Vid inträdet i den festligt dekorerade salen bländades ögat af den rika glans, som der var herrskande, och man fästade sig förnämligast vid en med flaggor och kransar omgifven transparang, föreställande Gotlands vapen, försedt med Hertiglig krona, öfver namnet: Oscar Carl Auaust, Salen var för öfrigt prydd med porträtter af Konungarne Carl XV, Oscar och Carl Johan, samt Hertigen och Hertiginnan af Östergöthland äfvensom med tvenne större antika byster på höga fotställningar, omlindade af kransar. Genast vid festens början beslöts affärdandet till Herr Landsh. Bildt, som för närvarande vistas i Stockholm, af ett telegram med följande innehåll: Herr General Bildt! Stockholm. Ett mycket talrikt sällskap af gotländske män har i qväll församlats för att i melborgerlig ylädje fira IIertigens af Gotland födelse. Värdigare kunna vi icke börja vär fest, än då vi till den Nybornes Höga Fader och Moder i underdånighet öfversända allas vår varma lyckönskan, och då vi vid Furstesonens vagga nedlägga allas vår jerlligt svenska bön för Hans framtids lycka. Enstämmigt anhålla vi, att Herr Generalen täcktes tolka dessa våra oförställda känslor! På de församlades vägnar: : Bildt. Hambreus. Gardell. Matthiesen. Cramr. Derefter föreslogs för II. M. Konnngen af t. f. MNilitärbefälhafvaren, Öfverste-Löjtnanten och Ridd. Bildt med särdeles lif och värma en underdäånig tacksamhets-skål för all den ynnest, hvarmed II. M:t omfattat och ännu alltjemt omfattar den lilla ö-provinsen numera Hertigdömet Gotland; hvilken skål, åtföljd af fanfarer och folksången, under djup rörelse tömdes. Med samma känslor tömdes straxt derpå för D. K. II:r Hertigen och IIlertiginnan af Ostergöthland, den nyfödde Arffurstens höga föräldrar, en skål, föreslagen af Borgmästaren och Ridd. Matthiesen i de hjertligaste ordalag. Sången ,Hell dig du höga nord! afsjöngs derefter af den starka och fullstämmiga kören, sedan de lifliga hurraropen afstannat. Man dröjde derefter någon stund, till dess ljud åter äskades och i salens midt framträdde Lektorn Mag. Bergman, som hade sig uppdraget att föreslå skålen för den nyfödde Arffursten, Hertigen af Gotland. Såsom varande hufvudföremålet för dagens högtid gaf också detta ämne den utmärkte vältalaren en rik anledning att använda sin sköna konst. Talet åhördes ock med den lifligaste uppmärksamhet och utgjorde festens verkliga glanspunkt. Efter dess slut och då bifallsoch glädjeropen ändtligen tystnat, samt sedan några verser af den för tillfället utaf Magister Säve författade Sängen för Hertigen af Gotland på melodi af Pacius till Finska folksången blifvit afsjungen, begärdes af de församlade att det vackra talet måtte genom trycket komma till en allmännare kännedom, hvilket af talaren beviljades. Sådant det sedermera — —.