Gotlands läns nya tidning – 25 november 1859, sida 3

— —— —— — 1 — — k— — con sig i on ung, rik riddare, som tillfälligtvis vistades såsom gäst på slottet. — Fadren hade emedlertid bestämdt henne till brud åt en af sina vänner, och var obeveklig för de alskandes böner. Så långt hade sången fortgått, då dörren till rummen varsamt öppnades och den gamla qvinnan stack ut sitt hufvud förundrad öfver detta intrång i hennes egen sysselsättning. Utan att låtsa märka detta, fortfor soldaten med sin sång, och beskref nu huruledes den unga fröken lofvat riddaren att fly med honom till något af hans slott. De skulle om natten mötas i en af de djupa gångarne, som gå under vallen och derifrån, med några tjenares tillhjelp, fly ut från borgen. Fadren hade emedlertid upptäckt deras plan och går sjelf i flickans ställe till mötet, under hvilket han dödar riddaren med sitt svärd. Gamla Märtha hade under sångens fortgång stigit ut ur dörren och satt sig på trappan nedanför under det hon lät stickstrumpan falla sig ur handen och uppmärksamt lät sina förvånade blickar hvila på sångaren. — Här på slottet således, gamle krigsman, säger du att allt det der skulle skett — började hon sedan han tystnat. — Ilär skulle då borgherren ha bott och här i de der gångarne derute skulle han ha slagit ihjäl den unge vackre riddaren. Ja! har man väl någonsin hört på maken. — Ackurat här, nådig fru! — svarade soldaten, i det han lyftade på mössan likasom han nu först blifvit henne varse. — Här på slottet har allt detta skett. — Far min sjelf tjente här som kökspojke då och han har berättat mig alltibop. — Djupt in i gången der i ett mörkt hvalf,