Gotlands läns nya tidning – 11 november 1859, sida 2

— —— —— — i — Hvar är fogelburen, hedersvän? frågade Erie, under det han sökte ställa sin förstörda klädsel i ordning, så godt månskenet medgaf det. — Har gamla Märtha också denna gången fått sig lillan anförtrodd? — Ja nådig herre! svarade gunstlingen — och ni skall finna henne troget på sin post, om ni går in i ,långa Marias4 fordna rum. Lycka till! — Tack! svarade Eric skrattande under det han gick åt det anvisade hållet och snart försvann i hvalfvet, som ligger under nuvarande kyrkan och hvaritrån då en dörr ledde till de smårum Eric låtit inreda för sitt enskildta nöje. I det yttre rummet satt en gammal halfsofvande qvinna nedhukad på golfvet, bredvid ett halfbrändt ljus och sysselsatt med en stickstrumpa, under det hon vid prinsens inträde sjöng med en gäll, darrande röst: Så kommo der två riddersmän Till unga tärnan in Den ene bar — — — — — Håll mun, gamla hexa, och visa mig i stället hvad du har att bjuda på i qvall — ropade Erie, i det han gaf henne en spark, som genast bragte gumman på fötterna. — Kors i Je! — utbrast hon i det hon gnuggade sig i ögonen, är det ni nådig herre. Jo, nu har jag fått ett grannt stycke igen ska ni tro — brunt hår, blå ögon, en liten, liten mun, de rödaste kinder, och — Gumman fortsatte teckningen med gester, som kommo Eric att hjertligt skratta. — Sluta nu galna käring — afbröt han — och öppna dörren, så att jag slipper att längre stå och kika på ditt fula ansigte, när det finns ett så vackert innanför. Fort nu!