för det han afklipper en brottslings lif, som kunde blifva farligt för samhallet. Icke heller behöfva vi, som Gud gifvit en djupare insigt i tingen, tillbakahållas af någon tvekan vid utförandet af våra stora planer, som skola skänka lycka och vålsignelse åt millioner och åt kommande tider, äfven om dess verkstallighet måste krossa några få individer. — Du har måhända rätt — sade Eric eftertänksamt. — Men hvarföre har det då icke hittills lyckats oss att genomdrifva denna plan, som synes så enkel, att förena Englands och Sveriges kronor. Icke skulle vår skarpsinnighet, som du nyss så mycket ordat om, stranda mot en qvinnas. Göran log åter på sitt egendomliga, baksluga sätt. — Uvarföre? Jo emedan vi hittills betraktat den planen som cen bisak. Men gör nu allvar deraf! Om ni verkligen så mycket trängtar efter denna krona, nåvål, då skola vi resa till London och för oss, som förmå att vilseleda de snillrikaste män, skall det vara en barnlek att snärja ett qvinnohjerta och dåra Elisabeths förstånd. — Ja! Du har rätt — utbrast Eric uppspringande. — Vi skola resa dit — vi skola rusta vår flotta och samla ett lysande hof. — Elisabeth skall icke kunna emotstå oss. Hon som sjelf alskar konst, snille och djerfhet. Eric gick med hastiga steg upp och ned på golfvet, under det Göran betraktade honom med denna leende, triumferande blick, hvarmed man ser villebrådet gå i snaran. — Jag har haft bref och underrattelser från Stockholm under det ni nådig herre var på jagten — sade han likgiltigt. — Hvad då? frågade Eric hastigt i det han stannade. Har något händt? Svara!