om Skogarnes inverkan på källorne. I allra närmaste förhållande till källornas rikedom på vatten stå skogarne, hvars utrotande nu olyckligtvis blifvit en manie. Alexander von Humboldt var den förste som med bestämdhet lärde känna sammanhanget mellan både. Lägenhet härtill erbjöd honom dalen Argua i Venezuela. Denna dal ligger väl i närheten af hafvet, men den är så omgifven af en kedja höjder, att den är fullkomligt afstängd från detsamma. Allt det vatten, som nedkommer från höjderne, förenar sig derföre uti dalens lägsta del till en vacker sjö. Vid IIumbolats ankomst till denna herrliga dal, voro dess innevånare bekymrade öfver sjöns uttorkning, hvilken under 30 års tid efter hand fortgått. Staden Nya Valencia, som under midten af sextonde århundrade låg 7,090 fot från sjön, låg år 1800 öfver 1000 fot längre derifrån; hvarigenom en betydlig landsträcka blifvit odlingsbar, hvarpå Humboldt fann Bumullsbuskar, Bananer och Sockerrör, allt med största omsorg odladt. Midt uti den odlade landsträckan lågo kullar, som ännu buro namnet ,5ar, till minne af hvad de fordom varit. Landets lärda kunde ej uttyda fenomenet af sjöns sjunkande på annat sätt, än att de trodde densamma på underjordiska vägar utflyta i hafvet. Humboldt deremot förklarade, efter en grundlig undersökning af förhåällanderne, att den fortfarande minskningen af vattnet härrörde af de vidsträckta odlingar, som under ett halft århundrade egt rum. ,Genom fällning af de träd, som vexa på bergens ryggar och sluttningar, bereda menniskorna under alla himmelsstreck kommande slägten tvenne stora olyckor, nemligen brist på vatten och ved. Fem och tjugo år senare, då Boussingault kom till samma trakt, hade den herrliga dalen, som på Humboldts tid var lika tätt bebodd som den bäst odlade delen af Frankrike, ett helt annat utseende. Vattenmängden uti sjön hade sedan flera år fortfarande stigit; trakter, som för kort tid sedan burit bomull, voro nu åter satta under vatten och öarne, hvilka år 1796 höjt sig ur sjön, hade åter blifvit för sjömännen farliga skär och grund. Dalens innevånare voro åter i stort bekymmer; det var nu fråga om huru man skulle skydda sin egendom mot vattnet och sätta en dam för dess framträngande. Orsaken till denna förändring var Venezuelas befrielse-krig från Spanien. Kriget hade äfven till den stilla dalen fört sina fasor; befolkningen hade blifvit betydligt minskad, och största delen af slafvarne hade rymt bort. Akerbruket förföll alltmer, och med den de tropiska klimaten egendomliga hastighet uppvexte skogar i åkrarnes ställe. Inom kort tid hade en stor del af landet, som genom långvariga, mödosamma arbeten blifvit eröfrad från skogarne, åter förvandlats till skogsmark, och med detsamma började äfven sjöns vatten att stiga. Dylika höjningar och sänkningar af vattenmängden uti sjöarne hade Boussingault ganska ofta tillfälle iakttaga på Granadas högslätter. Gamla jägare och urkunder uti klosterarkiven meddelade, att skogarne på vida sträckor blifvit fällda. På en tid af 200 år hade sjön vid Fupuen sammankrympt från en längd af 6 och en bredd af 1; dels mil till ,, dels mil i längd och 3 dels i bredd. Deremot hade den närbelägna sjön vid Tota, som låg i en oodlad, skogbevuxen trakt, på samma tid ej lidit den ringaste minskning i sin vattenmängd. Åfven uti Europa saknas ej exempel, som bevisa att sjöarnes vattenmängd minskas genom kulturen. Uti vissa fall och inom vissa gränsor är detta visserligen ej att klaga öfver; men olyckligtvis går man oftast för långt, och störer genom skogarnes utrotande harmonien i naturen. Såsom ett afskräckande exempel framstår Grekland. Der, — At . 1 1 j.. 6