Gotlands läns nya tidning – 28 oktober 1859, sida 2

flickan att visa er vägen. Nu smyger jag mig in i staden, och derifrån till Qvarnholmen, så skola vi val snart taga bugt på de kanaljerna. — Farvål! sade Gustaf i det han åter tryckte soldatens hand och snart var denne ur sigte, i det han försigtigt kröp utät marken, begagnande hvarje föremål som kunde dölja honom på hans vägsamma fard. Gustaf insvepte sig i sin kappa och nedlutade sig mot en trädstam, afbidande det mörker, som midnatten alltmera sankte ned öfver nejden. Länge hade han ej suttit så, då han hörde några lätta fotsteg och kande en spad, fin hand söka sin, darrande likasom dess egarinna på en gang varit medvetande om det opassande i att så fatta en ung riddares hand och tillika kant vigten af sitt uppdrag. En timma derefter hvilade Gnstaficn mjuk, gästvänlig säng i den hederlige Christer Bryggares hus, undsluppen ögonblickets fara och med tanken rufvande på de nya planer, hvilka en gång, efter tusen lidanden och faror, skulle skanka honom Sveriges krona.