nas ordnande i riket. (Forts. fr. föreg. N:o.) För kommitterade har sammanställningen af allt detta varit en tillräcklig anledning att i sitt lagförslag inrymma bestämmelserna om barnmoskas antagande i hvarje pastorat, och att hon der skall vara bosatt. Barnmorskan, som lefver närmare och med folket, skall långt lättare införlifva rationel och naturenlig barnavård, än läkaren genom muntliga eller tryckta föreskrifter. I några af Sveriges provinser synas speciellare sjukdomsoch dödsanledningar förtjena läkares och barnmorskors synnerliga uppmärksamhet och böra med allvar och nit motarbetas; sålunda anföres, att i flera af de nordligare länen en högst förderflig sed inrotat sig bland mödrarna att undandraga sig di-gifning och i stället uppföda barnen med komjölk, och denna ofta syrlig eller sur. De skånska länen hafva visserligen ganska ringa mortalitet bland barn i första lefnads-året, men deremot hög i det andra; och måste detta utan tvifvel hero i onaturlig och för barnens helsa skadlig öfvergång från modersmjölken till annan föda, eller, i och efter afvänjningen, möjligen och troligen i det sura brödets olämplighet. Om än detta kan finnas tillräckligt att rättfärdiga och motivera kommitterades förslag i denna syftning, bör likväl ej förbises detvälgörande inflytande vid den egentliga sjukvården, i landsorten bosatta barnmorskor, såsom en mellanlänk mellan folket och läkaren, skola utöfva. Vissa smärre medicala åtgärder, afgifvande af redigare och begripligare sjukdomsbeskrifningar och slutligen öfvervakande af de gifna föreskrifternas ordentligare efterföljd skola blifva ytterligare föremål för barnmorskans nyttiga och välgörande verksamhet, hvilket kommitterade i sin underdåniga skrifvelse till K. M. rörande behofvet af utvidgad och underlättad barnmorske-undervisning antydt. Att dödligheten å landet är störst under den kallare årstiden och våren, hafva kommitterade redan anmärkt, och lärer väl ensamt vara att härleda från häftigare temperatur-omvexlingar, för hvilka befolkningen, under hårdt och ansträngande arbete, blottställer sig. De vanligaste sjukdomsformerna äro då också inflammatoriska. Häremot torde ej annat kunna sättas än större individuel omvårdnad, beroende på bättre insigter och ökad välmåga. Hvad för öfrigt landets större byar angår, så torde dåligt, af gödselämnen och annat orenadt vatten, sumpigt läge och osnygghet vara de vanligast förekommande osundhetsanledningarna, och lärer intet bättre korrektiv härför finnas än laga skiften. Den i de flesta svenska landskap gängse seden att äfven vintertiden föra barn till kyrka för att döpas på första Söndag efter dess födelse är naturligtvis ytterst skadlig för barnens helsa och lif. Detta har således blifvit föreslaget att förbjudas, och bör dopet i stället kunna förrättas på Söndag och före gudstjensten i en uppvärmd sockenstuga, så att barnet kan genast derefter återföras hem eller erhålla nödig föda och vård under gudstjensten. Uti inledningen till sjelfva betänkandet föreslå kommitterade dessutom, att, om den föreslagna sundhetslagen skulle blifva antagen, en sammanhällande centralmyndighet måtte inrättas för de