Gotlands läns nya tidning – 21 oktober 1859, sida 1

WISBY den 21 October. — Till den lediga Stads-Comministers-befattningen hafva inom fatalietidens utgång den 17 d:s ansökningar inlemnats af följande prester, hvilka efter deras ålder i tjensten här nämnas: Comministrarna O. Laurin och D. Nystedt, Pastors-adj. C. Kahl, v. Pastor Es. Bolin, v. Comminister och och v. Pastorn i Wisby A. H. Nyberg samt Pastors-adjunkten J. F. Enequist. — Till den vigtiga, särdeles betungande, ehuru mindre väl aflönade befattningen (ord. lönen uppgår till omkring 5 å 600 R:dr R:mt) hafva således sökande icke fattats. Ehuru lönen genom församlingsmedlemmarnes frivilliga gåfvor, offer och dylikt visserligen stiger till ett högre belopp, förundrar man sig dock icke litet deröfver, att personer med rätt goda Comministraturer på landet, der tjenstgöringen är jemförelsevis mycket mindre, söka en befattning, som helt säkert är den tyngsta i Stiftet, fastän lönen icke är deremot svarande. Man undrar deröfver, säga vi, ja — man förvånas till och med öfver denna ovanliga sjelftillit, som vill utbyta den lugna och stilla verksamheten på landet, der lönen kan sägas fullt motsvara arbetet, mot den svåra befattningen i en stad, hvarest religions-lärarebefattningen sannerligen är öfver flere de mest nitiska personers höfva. — Det af Consistorium upprättade förslaget till Hafdhems pastorat, hvaröfver besvär af 2:ne Kyrkoherdar blifvit anförda, lärer utan kommunikation redan vara af K. M:t faststäldt. — Nya formulär till Kyrkooch Förhörsböcker torde mycket snart, kanske i nästa månad, vara att hitförvänta, hvilket nämnes för dem, som snart kunna behöfva nya sådana böcker. — Profpredikningar. Det har funnits en gammal vana hos profpredikanter här i Stiftet, att de med få undantag i sina profpredikningar till presterliga lägenheter till slut äfven ordat något om sina egna förhållanden, en vana, som ehuru opassande den är och i allmän lag är förbjuden, likväl till följe af dess allmänlighet med svårighet kunnat afbrytas, emedan allmogen haft den föreställning, att om någon profpredikant icke följt densamma, han skulle vara mindre angelägen om att erhålla den lägenhet han sökt. På det att detta mindre lämpliga sätt att söka vinna församlingarnes förtroende med ens måtte upphöra, fattade presterskapet vid sednaste prestmöte bland andra det enhälliga beslut att hädanefter vid afläggande af prof icke begagna den minsta häntydning på egna personer eller lefnadsförhållanden, ett beslut, som bör blifva allmänt bekant inom församlingarne och för de få af presterskapet, som vid mötet icke voro närvarande, på det att