Gotlands läns nya tidning – 7 oktober 1859, sida 3

De minnen som samtalet nyss väckt till lif, framstodo åter för hans själ, i lätta, skimrande, likt månstrålarne hemlighetsfulla och dock välbekanta bilder från hans barndom. Än togo de hans föräldrars drag; än framställde de något älskadt, oförgätligt ställe i barndomens nejder, vexlande med stolta drömmar om väldiga krigshärar och blodiga fältslag, om tyrannens fall, fäderneslandets befrielse och föräldrars och vänners jubel. Så stod han der, hängifven åt alla de drömmar, hvarmed en tjuguårig ynglings fantasi sammanhänger med lifvet, med det förflutna och det närvarande, ända till dess midnattens kalla dimmor återförde honom till verkligheten. Han tillslöt luckan och vände sig åter mot det dunkla rummet och halfbrända ljuset, för att i sömnen söka återknyta sina leende drömmar.