plats far icke finnas annat boningshus än för tillsyn. Till begrafningsplats är bäst att vilja sandig eller kalkhaltig jordmån; ren lerjord och vattensjuk jord bör undvikas. Grundvatten i begrafningsplats bör undvikas genom grunddikning eller på annat sätt. Graf skall vara minst 6 fot djup. Skyldig pietet och anständighet lika väl som sundhetsskäl fordra, att begrafvet lik ej får rubbas inom 20 år. Begrafningsplats skall förses med ändamålsenlig plantering. I tätt bebodda eller öfverbefolkade städer, der otillräckligt utrymme för de lefvande ej medgifver plats för de döde, bör lägenhet finnas, der lik mottagas och på ett värdigt sätt förvaras, till dess de begrafvas. Följande åtgärder vid fortfarande större dödlighet äro föreslagna: Om dödligheten i stad eller stadsdel under senast förflutna 5 år varit. större än 23 på 1000, skall sundhets-nämnden söka utreda de härtill vållande förhållanden och de för deras afhjelpande nödiga åtgärder. Om den häröfver gjorda berättelsen skall kon:s befhde infordra yttrande af stadens innevånare, som betala afgift till fattigvården, och af öfriga vederbörande. Sedan påminnelser blifvit gjorda vid anmärkningarna, insändas alla handlingarna till K. M., som eger att föreskrifva de för ändamålet behöfliga åtgärder och bestämma, huru kostnaderna skola fördelas. Äro dessa kostnader så betydliga, att understöd af allmänna medel erfordras, vidtagas inga åtgärder, förrän sådant understöd erhållits. För undersöknings-kostnaderna ansvarar den stad, hvarifrån frågan utgått. Med stad jemförliga äro: köping, fiskeläge, bruk och fabriks-anläggning, då sådant ställe är tätt bebygdt och har mer än 500 invånare. För dylika ställen gälla således äfven dessa bestämmelser.