antydt, men vanligen också vida lyckligare, hvad beträffar otäta fönster, dörrar och spjell, eller, ännu bättre, i saknad af det ena eller andra, hvarigenom naturligtvis en lifligare lustvexling uppkommer. ÄEHrågar man sig, hvar de första sjukdomsfall inträffa, derifrån tyfusfeber eller kolera utveckla sig till epidemi, skall svaret i allmänhet blifva detta: i de trångaste, starkast befolkade och mest osmygga boningarna. Hvad motionären förbigått, är den redan nämnda industrien, som i städerna, besynnerligen Stockholm, drifves, att som egare eller hyresman skaffa sig rum och deruti inhysa en mängd fattigt folk. Hushåll eller ensam person betingar sig der så stor plats, som oundgängligen behöfves, för att ligga och sofva, mot vecko(eller till och med dag-) hyra; och ju mindre plats, desto mindre hyra, emedan desto flere kunna i rummet inhysas. Hvarje gästs område får sina gränser på ett eller annat sätt, stundom blott med ett kritstreck på golfvet; och oftast fås jemt utrymme för en säng eller soffa. På det sättet inhyras ofta 8 till 10, ja flere uti ett rum af vid pass 800 kubikfots rymd, att tillbringa åtminstone natten tillsammans, i smuts både till personer och möbler, liggande om hvarandra, barn, halfvuxna och fullvuxna, med all blygsamhet bannlyst och i en luft, som lättare kan tänkas än beskrifvas. I detta förnedringsoch osundhetstillstånd lefva tusentals menniskor i hufvudstaden; och från dessa tillhåll utgå öfver samhället tiggeri, last, prostitution och brott. Dessa äro vår tids pestbölder, från hvilka epidemier utveckla sig och sprida sitt gift öfver den öfriga befolkningen; och det är der, som skrofler och tuberkler, vår civilisations följeslagare, fostras och näras. I en liten fransk stad, nära Amiens, illa bygd och osundt belägen, var befolkningen tätt sammanträngd och dog mycket af skrofler och tuberkler. Sedan en eldsvåda förstört staden och denna blifvit rymligare och sundare åter uppbygd, slapp befolkningen sina hittills endemiska sjukdomar. Exempel i samma riktning finnas till öfverflöd i den medicinskt hygieniska litteraturen. En iakttagelse, som förvirrat många begrepp och grundsatser i fråga om ett ordentligt lefnadssätt, såsom vilkor för sundhet, har i alla länder gjorts, nemligen att då den jemförelsevis mera välbehållna arbetare-befolkningen, den ,med tak öfver hufvud, bortsopats af kolera-epidemier, hafva lösdrifvare, som egt himmelen till tak och jorden till bädd, eller som tagit sig nattqvarter i uthus, på vindar och dylikt, gått långt mera fri. Skälet har varit, att dessa senare egt obehlindradlt tillträde till frisk luft, hvaremot de förre, bättre lottade och ordentligare lefvande, varit instängda i sina otillräckligt vädrade rum. Under sådant förhållande synes ,tak öfver hufvud vara en mer än tvetydig fördel. Derefter öfvergå kommitterade till renhållningen, för hvars skuld försök och funderingar korsat hvarandra samt stora penningesummor blifvit bortkastade, någonting helt naturligt, då det för en stad måste vara en af de angelägnaste omsorger att bortskaffa den mängd orenlighet, som der oupphörligt samlas och måste förpesta luften, om den får qvarligga, tilldess förvandling inträder. I England har man nästan uteslutande vinnlagt sig om kloak-systemet, och allt efter som vattenledningar, synnerligen med hög tryckning, anlades, hafva kloak-ledningarna blifvit gjorda