Gotlands läns nya tidning – 23 september 1859, sida 2

ven. (Valet hade öfverklagats på den grund alb i W., ehuru mantalsskrifven i Sundsvall, största lelen af året vistas i Stockholm.) Likaledes har högsta domstolen med afseende vå det öfverklagade riksdagsmannavalet i Linköping godkänt hr Ridderstads behörighet att välja och väljas till riksdagsman i borgareståndet. Man vill veta att högsta domstolens samtlige tillstälesvarande ledamöter varit ense om detta beslut, hvarigenom således frälseman, som är borgare eller idkare af borgerligt yrke, förklarats enligt grundlagen vara valberättigad och valbar, oberoende deraf, att han tillika är egare af hus eller tomt. I anseende till begångna formfel kommer valet i Linköping dock att omgöras, men man har allt skäl att hoppas, det hr Ridderstad blir atervald. Arboga pastorats folkskolor. Under denna rubrik läses i folkskolans tidskrift, ,Föreningen, en utförlig beskrifning, om skolorna i Arboga stadsoch landsförsamlingar som framställer efterföljningsvärda exempel. Här har icke blott kommunen gjort mer än på de festa ställen, här gör den styrande och wndervisande kraften, pastor och skollärare, sig väl förtjenta af den aktning och tacksamhet, hvarmed man talar om deras sätt att leda och bibringa ungdomen undervisning, på samma gång föräldrarne intresseras för saken, så att de måste blifva vänligt stämda emot skolan, åtminstone se sig tvungna att, om de sjelfva är oförmögna att meddela sina barn undervisning, sända dem dit. Såsom exempel på pastors sätt att gå tillväga med treskande föräldrar meddela vi: På ett husförhör blef modren till en flicka, som läste klent innanoch slarfvigt utantill, ålagd af pastor att sända flickan i närmaste skola. Modren svarade trotsigt att ingen kunde tvinga henneatt skicka flickan i skolan då hon njöt undervisning hemma. Derpå invände prosten, ,har ni tid och förmåga att lisa med flickan så är det icke mig emot, men för att jag skall blifva öfvertygad om att så sker, inställ eder vid nästa månadsförhör i skolan, så får jag höra hvad framsteg flickan gjort. Månadsförhöret kom, men modren och dottren uteblefvo. Bud sändes då genast efter båda. Modren och flickan kommo sent omsider, och den förra urskuldade sin frånvoro med att flickan haft så dåliga skor. ,Nå det händer väl, sade prosten. ,Kom hit min flicka, så får jag höra hur flitig du varit sedan vi sist råkades. Flickan försökte, men icke ens tvåstafviga, lättare ord kunde hon renläsa, och stafningen gick ändå sämre. ,Ledsamt det här! Att kängorna äro klena är svårt, men ändå svårare är, att du läser sämre än för 6 veckor sedan. En sådan hemundervisning har jag icke rättighet att vara nöjd med. Kom hit du mor, så får jag se och höra hur du går tillväga. Du har kanske inte rätta sättet. Hustrun kom fram, men serdeles besvärad at de öfriga lärarnes, åtskilliga på månadsförhöret närvarande mödrars och barnskarans närvaro, ville det icke gå alls. ,Jag förstår, de äro så många som se och höra på oss. Du skall slippa läsa med flickan nu, men du skall få läsa för mig, en vers i testamentet och psalmboken. Så skedde. Modren, ej bättre än dottren, läste ohjelpligt hackigt och omsägande. ,Intet vill jag tvinga din flicka i skolan, när du sjelf läser med henne, men sjelf måste du öfva dig, så att du kan undervisa ditt barn. Kom till mig en gång hvarannan vecka så skall jag hjelpa dig, och understödja dina bemödanden. Hustrun ännu trotsig i själen, kom en gång, hon kom två gånger; men tredje gången bad hon med tårar i ögonen om förlåtelse för sitt oförstånd och sitt ,motiga sinne och att flickan för all del måtte få komma in i skolan. Flickan är nu på god väg, och modren är en af prostens och skolans tacksammaste socknebor. Så går det när förstånd och kraft sitta vid skolstyret. I goss-skolan vid stadskyrkan och stadens flickskola, Vid landskyrkoskolan, Sätterbo skola, Jäders skola och IIijringe skola hållas hvar sjette vecka s. k. ,månadsförhör, en gång i veckan. Prosten bevistar alltid dessa förhör, biträdd af, antingen läraren i stadens lankasterskola, eller af läraren i landsförsamlingens kyrkoskola. Han för då sjelf journal öfver hvad som under de sist förflutna