Gotlands läns nya tidning – 9 september 1859, sida 2

Article Image
emot det att medkontrahenten återfår hvad han utgifvit. Likaså kunna pantsättningar, gjorda inom en viss kort tid före konkursens början, återgå, äfvensom utmätningar, gjorda nyss före konkursen. — Då, enligt nu gällande konkurslag, utfärdas proklama för borgenärerna att om sex månader anmäla sina fordringar, så skola, enligt förslaget, borgenärerna sammankallas om två månader eller i undantagsfall högst fyra. Vidare har det stadgande föreslagits, att bevakningshandlingarne väl böra inlemnas till rätten i staden eller domaren på landet, men granskningen och godkännandet öfverlåtas åt borgenärerna, hvarefter blott de punkter, om hvilka förening ej kan ske, öfverlemnas till domstolens afgörande. Härigenom blir möjligt att i en konkurs, der ej tvistigheter uppstå, hela saken kan vara afgjord om två månader, hvarefter realisering och utdelning genast kan ske. — Komiterade hafva också föreslagit antagandet af en så kallad rättens ombudsman, hvilken kan väljas inom eller utom rätten, för att dels öfvervaka sysslomännen och tillse att de fullgöra sina skyldigheter, dels närvara vid det möte, der bevakningarne granskas, för att mäkla och förlika tvister. Utdelning till borgenärerna skall, enligt förslaget, ske så snart influtna medel medgifva en sådan till belopp af 5 procent. De hittills brukliga kallelser till bevakande af fordran i konkurs äro i förslaget horttagna. — Ett särskildt kapitel i förslaget upptager ackordet, om hvilket hittills gällande konkurslag icke innehåller hågra föreskrifter. Förslaget är i fråga om vilkoren strängare än någon annan lag, och så strängt att hvarje missbruk synes omöjligt. Ackordsanbudet kan endast göras a inställelsedagen; det anses icke antaget så vida icke alla borgenärer, som vid dertill utlyst sammanträde äro tillstädes och som tillika representera af bevakade fordringar, eller ock af alla fordringsegare, godkänna förslaget. Dessutom måste alla borgenärer genom ackordet få lika rätt, och underslef i detta afseende bestraffas såsom bedrägeri. Men äfven sedan förslaget antagits, måste det öfverlemnas till rätten, hvars sanktion erfordras. Ombudsmannens yttrande infordras och tid utsättes för anmälande af protester. Om dessa inkomma pröfvas de, och domstolen åligger undersöka om ackordet må anses stridande mot borgenärernes intresse. Angående gäldenärens person utesluter förslaget skyldigheten för honom att hålla sig inom sitt hus längre tid än till dess bouppteckningen besvurits, men förkortar hans rätt till underhåll till två månader, och medger äfven detta endast för det fall, att han sig ej annorledes försörja kan. I fråga om gäldenärs ansvarighet för gälden äro nu gällande lags stadgande hibehållna, så att gäldenären fortfarande häftar för den skuld, som ej ur konkursmassan kan gäldas. Beträffande ansvarsbestämmelserna för bedrägligt och vårdslöst förfarande af gäldenär, har skillnad gjorts emellan bedrägeri och annan oredlighet. — Förslaget har vidare sökt att uppgifva och bestämma karakteren af vårdslöshet vid konkurs. I detta afseende äro åtskilliga nya och temligen fullständiga föreskrifter meddelade. För att underlätta bedömandet af gäldenärens förhållande, har i förslaget blifvit intaget ett åläggande för gode männen att derom afgifva ett utlåtande. Ansvarsfrågan handlägges oberoende af konkurssaken, för att icke deraf fördröjas. I denna del synes förslaget sålunda förena ett önskvärdt allvar med mensklighet i straffbestämmelserna. — Jemte förslag till konkurslag hafva komiterade utarbetat förslag till ny lag om förmånsritt, dervid den länge hvilande frågan om realkreditens förstärkande genom de så kallade tysta förmånsrätternas upphörande blifvit löst på det sätt, att omyndiges förmånsrätt hos förmyndare blifvit nedflyttad näst efter inteckningar. — Vidare hafva komiterade utarbetat särskilda förslag. till lagar: 1:o om boskillnad, hvari försök blifvit gjordt att afhjelpa den emot nu gällande lag anmärkta brist på möjlighet för hustru att skydda sig mot en öfverdådig eller på obestånd kommen mans förströelser, en fråga som onekligen är af högsta vigt; 2:0 om urarfvagörelse, innefattande ett upphäfvanda af dan hittille 0:;:UIÄIAAQ alltför ervmma

9 september 1859, sida 2

Thumbnail