Gotlands läns nya tidning – 2 september 1859, sida 2

Utrikes. Att döma af kursnoteringarne på pariserbörsen, tycks denna icke hoppas att freden skall blifva af lång varaktighet, och i sjelfva verket finnas ock många skål till oro i detta hänseende. Frankrike, eller rättare kejsar Napoleon misstros af alla, Österrike misstror alla, och Italien jäser fortfarande snart sagt från ena ändan till den andra. Legationerna, som omöjligen kunna förmås, att i godo återvända under påfvens lydno, hafva samlat en hår, som är de påfliga trupparne så öfverlägsen, att dessa icke våga angripa, och Parma, Modena och Toscana ämna med våld motsätta sig sina fördrifna herrskares återvändande. Garibaldi, som åtminstone till skenet utträdt ur Sardiniens tjenst, lärer nu hafva öfvertagit öfverbefalet öfver sistnämnde staters förenade truppar. Garibaldi, som den 14 dennes ankom till Florens, har der blifvit mottagen med ett jubel utan like. — Under det flertalet af medlersta Italiens innevånare uttala sig för ett anslutande till Sardinien, arbetar ett litet parti hemligt men verksamt för upprättandet af en ny stat, hvilken skulle erhålla prins Napoleon till regent. Denne skall nu med sin gemål begifva sig till Genf, såsom man misstänker för att på närmare håll kunna leda intrigen. Från Wien påstås att det i synnerhet är Ryssland som med kejsar Napoleons vetskap och vilja fordrar en allmän kongress. På denna skulle då icke blott Italiens angelägenheter ordnas, utan äfven Pariserfördraget af 1856 samt 1815 års fördrag revideras, det förra i Rysslands, de sednare i Frankrikes intresse. Öfverhufvud, tillägges det, taga de mycket felt, som tro, att den före sednaste krig mellan Ryssland och Frankrike träffade öfverenskommelsen icke fortfarande består, hvarom man blott alltför snart skall komma att blifva öfvertygad. Den af kejsar Napoleon utfärdade amnestien lärer komma blott få af de olyckliga offren för hans despotism till godo, ty af 38,315 sedan Juni 1848 deporterade politiska offer, återstå numera. blott 3,140 som kunna draga fördel af densamma. De öfriga hafva antingen förut blifvit frigifna eller ock — och dessa utgöra det stora flertalet — dukat under för klimatet (i Cayenne), eländet eller hemlängtan. Flera af de landsflyktige vilja icke såsom en nåd mottaga, hvad de fordra såsom en rättighet. Bland dessa är den bekante, numera i London bosatte fransyske skriftställaren Louis Blanc. (K. P.) Wien d. 22 Augusti. Ministerkrisen är slut. Grefve Reckberg förblifver utrikesminister, baron Uubner är polisminister och Galukowski inrikesminister. Handelsministeren är upplöst. Ilamburg den 22 Aug. Modenas nationalförsamling, likasom förut Toscanas, har förklarat dynastien afsatt, beslutit anslutning till Piemont och upptagande af ett lån å 5 millioner livres. Mellersta Italiens stater hafva afslutit ett defensivförbund. Wien den 22 Aug. Grefve Rechberg är utrikesminister och ministerpresident, Golukowski inrikesminister. Wiener Zeitung utlofvar reformer. —— ——