Ng er Ph I — I av omm Oc solen TTOUman, malarne Wagner och Mäller, tapetseraren Carlander, maskinisten Forssberg, förgyllaren Svanberg, fabrikören Mineur, gasingeniören, fabrikören Bergström, bleckslagaren Gunnberg, byggmästaren Alm och gipsgjutaren Barsuglia. Den inre kistan, i hvilken konungens stoft hvilar, är förfärdigad af fabrikören Dahlbom och den yttre af snickaren Dumrath. Emellertid ha alla intagit sina platser. Likkistan är uppställd på katafalken, vid hvars fot regalierna och ordenstecknen blifvit af dem, som under processionen burit dem, nedlagda på bord, klädda med svart sammet, omkring hvilka de kammarherrar och kammarjunkare, som under processionen varit dem följaktiga, ordnat sig. På nedersta trappsteget af katafalken framför riksmarskalken, som har sin plats till höger vid det kungliga likets hufvud, stå de båda rikshärolderna. Vid likets hufvud på ömse sidor, stå äfven det svenska riksbaneret, fördt af öfverståthållaren grefve Hamilton, och serafimerordensbaneret, fördt af generallöjtnanten Meyer, begge till höger, samt till venster det norska riksbaneret, fördt af generalmajoren von Garben. På ömse sidor om liket ha konungens stora vakt, de svenska och norrska öfverstekammarherrarne, samt de vakthafvande öfverstekammarjunkarne, kabinettskammarherrarne och adjutanterna fördelat sig. D. M. konungen och drottningen ha intagit sina throner på hvar sin sida af kyrkans mellanskepp, vid grafkapellets början, samt prinsarne och prinsessorna sina stolar, de förra bredvid konungens och de senare bredvid drottningens thron. De hos D. M. och D. K. H. vakthafvande officerare hafva redan före processionens ankomst uppställt sig bakom D. M:s och D. K. H:s platser. Hela den öfriga processionen, som inträdt i kyrkan, har placerat sig i kyrkans främre del, samt längst. bort under orgelläktaren den kungliga betjeningen. Corps diplomatique samt vid hofvet presenterade fruntimmer ha före processionens ankomst intagit de dem anvisade platser. Framför altaret står erkebiskopen d:r Reuterdahl, omgifven af biskopen i Strengnäs, d:r Annerstedt, och biskopen i Wisby, d:r Anjou, alla tre klädda i biskoplig skrud, med mössa, kåpa och krumstaf, samt af öfverhofpredikanten, mag. Nordensson och pastor primarius mag. Fallenius, klädda i korkåpor. Så snart H. M. konungen inträdt i kyrkan har emellertid ringningen upphört och en sorgmarsch, utförd af hofkapellet under Hr Lachners anförande, begynte nu, som fortfor till dess konungen och drottningen samt D. K. H. intagit sina stolar. Sedan sorgmarschen slutat, uppstämdes tredje versen af psalmen n:r 101 O, lifsens Förste, som steg ned gc. hvarefter första afdelningen af sorgmusiken började. Denna första afdelning af de utaf prof. B. E. Malmström författade orden till kantaten har följande lydelse: Chör med Solo. Fädernesland! hur billigt du klagar! Öfver försynens oblidkliga lagar! Ack! de förgått dina lyckliga dagar Under den milde Konungens hand! Tryckt är hvart hjerta; den tärande sorgen Sänker sitt moln öfver Konungaborgen, Breder sitt dok kring palatsen och torgen — — Borta Han är från Sitt Folk och Sitt Land! Sakta sig lyfte den vingade Anden, Gjorde sig lös från de smärtande banden, Flög till sitt hem i de eviga landen, Der Uan fruktar plågornas brand. Men Ilans öga Från det höga Skådar med kärlek på fadernejorden, Der den milde Hädanskilde Gjorde välsignadt Sitt namn öfver Norden. Recitativ. Ja, Han var mild och varm som dagens sken, Som med sin åsyn all naturen gläder; Hans håg var ädel och Hans vilja ren: Sjelf var Han visast bland Sitt Rikes fäder. IIvar brist Han ställde under lagens skygd: Ilan länge pröfvade förrän Han dömde: Han noga mindes hvarje mensklig dygd, UIvar mensklig svaghet dock Han gerna glömde. Hvad djup af kärlek i Hans öga brann: Hur för den svages rätt Hans känsla glödde! När lagens stränghet honom öfvervann, Hur då Hans varma, rika hjerta blödde! Ihw trogen blef Han ej den ed Han svor Att främja steids det Rätta och det Sanna! Och sist — hur har Han icke lugn och stor Martyrens krona kring Sin ädla panna. Aria. Dock Han är ifrån oss tagen! Trogna hjertan klagen, klagen! Härjad före skördens dag! Högste Vårdaren af lagen Slumrar nu i sarkofagen; Trogna hjertan! klagen, klagen, Menskolifvets hårda lag! Men så är Ilan fri från plågan, Offret HI, vuv Atfforlånan J AA, 0 (41 111.11 21161TT7 Ö1111 slutl. hymnen, i åttastämmig dubbel chör af hela personalen Sedan denna afdelning af sorgmusiken slutat, upp stämdes 8:de versen af psalmen n:r 471, Kom Jesu, D min Frälserman Kc. Biskopen dr Annerstedt beträdde nu predikstolen oc höll likpredikan öfver texten: 1 Cor. 15 kap. 54 och 57 v. Men då detta Jörgängliga ikläder sig oförgängligheter och detta dödliga ikläder sig odödligheten, så varder de ordet fullkomnadt, som skrifvit är: döden är uppsvulge uti segern. Men Gudi vare tack, som oss segern gifvi hafver genom vår Herre Jesum Christum. Biskopen uppläste derefter de af professor Carlso författade personalier öfver konung Oscar I, hvarefter an dra afdelningen af sorgmusiken började. Professor Malm ströms ord till denna atdelning lyda: Qvintett. Snart i minnets tempelgårdar, Bland vår hjeltestorhets vårdar Hos den Förste af Sin stam, Utaf inga bojor bunden, Skall Han slumra till den stunden, Då med skräck kring himlarunden Domens åskor bryta fram. Men Hans själ skall ej förskräckas, Blott till högre klarhet väckas Under nya solars ljus. Tidens skrankor skola falla, Himlens rymder öppnas alla, När Guds röst skall Honom kalla Till en boning i Ilans hus. Till en Krona, som ej bytes, Till en Spira, som ej brytes, Till en Thron, som evigt står; Der hvar lag är redan stiftad, Der hvar rätt är redan skiftad, Der hvar glädje, oförgiftad, Blommar fram ur själens vår. Slut-chör Fullbordadt offret är, fulländad banan Och fullgjord lagen, som den Högste gaf. Vid Katafalken sänkes sorgefanan, Och stoftet gömmes i förtidig graf. Kom Svea Folk och kommen Sveas fränder! Till griften träden med den minneskrans, Han väl förljent från Sina trognas händer; Bland alla ädla hjertan i Hans länder Helt visst ej slog ett ädlare än Hans. Hans lefnads varma sol är nederyången, Hans milda ögas ljus för evigt släckt, Hans namn skall gå till häfderna och sången, Hans minne stanna hos Hans Folk och Slägt. Hans stjerna, nyss i tidens natt förbrunnen, I evigheten tändes dubbelt klar. Lucksalig Han! Hans sista seger vunnen, Hans hamn är hunnen, och Hans palm är funnen — — Sof sött Din sista sömn Du folkets Far! Qvintetten utfördes af mamsellerna Andråe och Lublin samt Hrr Strandberg, Sandström och Wahlin; slutkören af samtliga sångarepersonalen. Slutligen sjöngos 11:te och 12:te verserna af n:o 492 i vår svenska psalmbok: Omhägna med nattliga friden c. Medan dessa psalmverser sjöngos, hade erkebiskopen och de båda biskoparne nedgått i den kungliga grafven. Riksmarskalken uppsteg nu från sin plats vid katafalken, dit äfven d. exc. samt serafimerriddarne från sina platser i mellanskeppet framträdde. H. M. konungen och de båda prinsarne gingo nu äfven fram till katafalken, hvardera ätföljd endast af en uppvaktande. Det kungliga liket Iyftades derpå af d. exe. samt af serafimerriddarne ned i grafven, dit endast konungen, de båda prinsarne, justitiestatsministern samt riksmarskalken nedgingo. Så snart det kongl. liket blifvit i grafven nedsänkt, aftog justitiestatsministern den kongl. krona, som varit fästad på locket af likkistan, samt uppbar och ställde den på hyendet bredvid den, som af honom burits till kyrkan. Erkebiskopen förrättade derefter jordfästningen, dertill de båda biskoparne framgåfvo jord och skofvel. Samtidigt gaf artilleriet, kl. 3, 10, den k. begrafningssaluten, 84 skott i fyra omgångar, tillsammans 336 skott, omvexlande från batterierna vid Nya Kungsholmsbron och å Skeppsholmen. Alla, som beledsagat det kongl. liket till grifthvalfvet, återgingo nu till sina platser. När konungen och prinsarne åter nedsatt sig, framträdde erkebiskopen, omgifven af de två biskoparne, öfverhofpredikanten och pastor primarius, framför katafalken och läste den vid begrafningar vanliga bönen samt derefter välsignelsen. Med afsjungandet af 3:dje versen af psalmen n:r 496: Jesu? mig din ankomst gläder gc. samt sorgmusik afslöts akten. Processionen utträdde derpå ur kyrkan och återvände till slottet. Ringningen började åter kl. 1 4. Under processionen bars öfver det kongl. liket en himmel af 8 presidenter och högre embetsmän, understödde af 8 öfverstar; öfver II. M. Konung Carl bars en himmel af 4 landshöfdingar, understödde af 4 öfverstar, och öfver H. M. Drottning Lovise bars en himmel af landshöfdingarne Oldevig och Montgomerv. ståthållaren Tager