Gotlands läns nya tidning – 12 augusti 1859, sida 3

37 millioner skålpund, af det senare nära 14. Författaren följer sedan tillväxten af konsumtionen, hvilken antagit alltmera jättelika dimensioner. I Gustaf I:s hof nyttjades kryddor och specerier högst sparsamt, och de ansågos så kostliga, att de invägdes af drottningen sjelf, och nyttjades blott vid festliga tillfällen. Öfver inköp och åtgång fördes noggrann räkenskap. — Under konung Gustass söner hushållades mindre sparsamt. — Citroner och pomeranser omtalas först 1640. Kaffe och thå voro obekanta i Europa till år 1644, då de första kaffebönor inkommo till Marseille och 1640 då th infördes af holländarne. Kafle blef först kändt af svenskarne under Carl XII:s krig. Smaken för dessa drycker rotfästade sig temligen långsamt. På 1740-talet infördes 6 gånger mera th än kaffe. Kaffeinförseln steg då ej öfver 50,000 skålpund. Efter pommerska kriget ökades denna sexdubbelt och har sedan dess varit i jemnt tilltagande. När socker först infördes i Sverige vet man icke, men bruket deraf anses vara äldre än det af kaffe. Från 1740 till 1790 har kaffeimporten tilltagit 98 gånger, och under nästföljande 50 år ökats med ytterligare 286 procent, och under åren 1850—1857 med 152 procent. — Ar 1757 uppgick värdet af det införda kaftet till 6,867,043 och af sockret till omkring 14,420,000 rdr rmts värde. Författaren kastar derefter en blick på den såväl i fysiskt som i moraliskt hänseende förderfliga inflytelse, som kaffemissbruket utöfvar på befolkningens tillstånd, Norrmännen stå dock i afseende på förbrukning af kaffe ingalunda efter svenskarne. Enligt statistiska uppgifter för år 1857 infördes nemligen i Norge 9 millioner 353,280 skålpund kaffe, hvaraf hvar och en af landets innebyggare kunde, i medeltal, erhålla 6 2Å skålpund, då konsumtionen i Sverige samma år uppgick till 375, skålpund för hvarje innebyggare. Införseln af socker uppgick nämnde år till 9,575,709 skålpund, eller 615 skälpund för hvarje person, hvaremot medelförbrukningen i Sverige då utgjorde 10-37 skålpund för hvarje innebyggare, och i Danmark ej mindre än 20700. skålpund, således dubbelt så mycket som i Sverige. — Baptisterne. Väktaren lemnar härom foljande uppgister: vVi hafva fått oss meddelad en tryckt statistik för år 1858 öfver Baptistförsamlingarne i Sverige, eller såsom de der kallas ,de förenade församlingarne af döpta kristna i Sverige; hvarutur vi meddela följande: Baptisternas antal utgjorde vid 1857 års slut 2,180; under år 1858 hafva blifvit döpta 1,490, genom bref upptagna 141, återupptagna 21; hvaremot afgått genom döden 29, afflyttning 378, uteslutning 117. Vid 1858 års slut hade antalet alltså ökats till 3,479. Dessa äro fördetade i 68 församlingar, hvilka förestås hvar och en af sin äldste. De församlingar som hafva de fleste medlemmar äro: Stockholm 149, Elfdalen 242, Orsa 261, Våmhus 141, Sundsvalt 167, Ullstorp (Önnesta socken af Christianstads län) 130, Mala i Vankifva socken samma län 100 och Hafdhem på Gotland 180. Af öfriga församlingar hafya 10 stycken under 10 medlemmar, 19 stycken hafva ifrån 10 till 30 medlemmar, 25 hafva ifrån 30 till 70, samt 6 ifrån 70 till 100 medlemmar. Ett antal af 70 personer äro döpta men ej förenade med någon församling. I söndagsskolorna undervisas 860 barn. Uti den tryckta uppsatsen är äfven upptagen en församling på ÄAland med 8 medlemmar, hvilken är afdragen ifrån ofvanstående. Af dessa uppgifter, som säkerligen kommit från Baptisterna sjelfva, finner man således att deras antal i Sverge icke på långt när är så stort, som en viss Baptist-predikant på Gotland härstädes lärer sökt göra troligt; och då man dertill finner att Bantisterna i Hafahem nå GafIAanA cMHA unnvå