Dland de 101 Sveriges jord och Ilultstrock mera främmande kulturarter, som i nyare tider blifvit här införda, torde vi äfven höra omnämna silkesodlingen. Det var en enskild man (den förtjente M. Tricvald), som först bemödade sig att i Sve rige frambringa denna dyrbara produkt, silke, hvilken vi då, såsom ännu, nödgades i stor my ckenhet hemta från fr: immande 1 länder. Han anlade i Stockholm, under åren 1736—40, cen icke obetydlig plantering af mullbärsträd, införskref ägg af silkesmaskar och erhöll silkeshylsor, som, efter hvad han derom uppgifvit, kunde täfla med dem, som blifvit frambragta i hvilket annat land som helst. Men upprepade motgångar under de nästföljande åren tillintetgjorde alla hans förhoppningar, och han dog 1747, utan att hafva sjelf fått se sitt företag betryggadt. Hans fosterländska afsigter kunde dock icke med honom dö bort i en tid, då de magtegande, med hela nationen, sökte med mod och kraft utveckla alla tänkb: wa näringskällor; och då drottning Lovisa Ulrika vid Drottningholm anlagt en mullbärspl: mtering och silkesmaskafdel, från hvilken silke, år 17553, kunde för vetensk apsakademien uppvisas, beviljade ständerna, vid 1750 och påföljande årens riksdagar, särskilda anslag för denna odlings befrämjande. Belöningar utfästes (1753) för hvarje produceradt skålpund silke, en direktör anställdes vid botaniska trädgården i Lund, för att der anlägga mullbärspl: mtering rar, och vid 1756 års riksdag beslöts i samma syftning, att en särskild profession i naturalhistorien skulle vid Lunds universitet inrättas, hvarjemte ett anslag af 500 r:dr r:mt beviljades för plantering af mullbärsträd och färgväxter. Dessa uppmuntringar ledde till flitiga planteringsförsök. Utom plantagen vid Drottningholm voro i Stockholm 2:ne mullbärsplantering: ir, af hvilka den ena (på Ladugårdslandet), år 1770, innefattade 37,238 mullbärsträd, och äfven i flera provinser, till och med i Skel lefteå af Umeå län, voro flera planteringar anlagda. Men då, vid 1765—66 årens riksdag mösspartiet kom till väldet, indrogos så väl alla understöd för silkesodlingen som den vid Lunds akademi inrättade professionen, och ehuru mullbärsplanteringar ännu någon tid torde hafva fortgått, åtminstone i Lund, hvarifrån silke af derstädes födda silkesmaskar vid flera riksdagar blef ständerna förevisadt, synes denna odling dock under en längre tid hafva varit nästan helt och hållet upphörd, till dess, på ett enskildt fruntimmers förslag, sällskapet för inhemsk silkesodling, är 1830, under d. v. kronprinsessan Josesinas beskydd, inrättades. Genom detta, af staten med ett mindre anslag (i senare åren 3,180 r:dr r:mt årligen) understödda sällskaps bemödanden, har mullbärsträdsplanteringen och silkesodlingen sedermera på flera orter fortgått, och drifves den senare för närvarande: vid Stockholm på Haga, vid Gripsholm, i Wisby, på Wisingsö och på Bysta (i Nerike). Mullbärsplanteringar finnas, utom å nyssnämnda. ställen, äfven på Djursborg och Bellevue på Öland och å kronoparken Omberg. Ar 1856 vann sällskapet en skörd af 213 skalp. 9 lod och 1857 af 276 skålp. 17 lod silkeshylsor. Sistnämnda års skörd är den största som under något år, med undantag af är 1854 (då den utgjorde 293 skålp. 3 lod) af sällskapet erhållits. Den ständigt tilltagande förbrukningen af silke och sidentygar föranleder en stark och växande införsel af förstnämnde produkt. Rått och ofärgadt. Färgadt. År 1823 infördes silke skålp. 25,127. — 183 5 21,432. skålp. 559. 1844 30.2 273. 929. 1854 49,3 667. 1856 5 b:co r:dr 67 51361. , 2,043. 1857 5 216,180. 1,563. Silkets ursprungli ga hem är Asien, hvarifrån det i medlet af 6:te århundradet fördes till Europa, som nu producerar öfver 15 mill. skålp. Af detta qvantum lemnar Italien ensamt mer än hälften. Dernäst komma Frankrike (med 3,500,000 Skålp.) och Spanien. Hela Tyskland, ober: iknadt Österrike, producerar endast omkring 7,000 skälp. Biskötseln,