Gotlands läns nya tidning – 5 augusti 1859, sida 2

hängande långa sträckor; det vore tillräckligt för en hel, i magplågor stadd armees behof. Äfven den för utvärtes åkommor, huggskador och skurna sår, särdeles nyttiga millefolien växer här i stor mängd. Omgifven af dessa helsosamma veyetabiliska drabanter, nalkas man den, i den hunmigaste nejd belägna, ryktbara helsobrunnen. Den har i år, under första terminen, varit besökt af. såsom det säges, 1600 personer. Antalet är nu, under den andra terminen, äfvenledes betydligt, om än icke på långt när, så stort, som under den första. Men detta är alla år händelsen, ty en stor del brunnsdrickande åsyfta att efteråt begagna hafsbad, och måste således taga försommaren i aktvid helsokällorna. Den ovanligt skicklige ögonläkaren D:r Ekströmer, som, numera för större delen af året bosatt i Götheborg, fortfar att vara Brunnsläkare här under terminerne, föranledar ett talrikt sammanlopp af ögonsjuke, och de lyckliga kurer, han till synförmågans återställande, beständigt gör, hitlocka oupphörligt, och med skät, nya besök af andra, med ögonlidanden besvärade patienter. Något uppräknande af nomina propria bland härvarande brunnsbesökande personal kan icke intressera GotlandsTidningens läsare, helst som här ej finnes för ögonblicket hvarken några Egyptiska eller andra prinsar, ytterst famösa poeter eller poctisvor, utländska artister eller andra mera notubla kuriositeter. Rätt tydligt frapperas man emedlertid af den välmåga, som tyckes råda bland Ustergothlands hedervärda Dannemän och Danneqvinnor, som till temligt antal besöka denna, deras namnkunniga brunns-ort. De anlända i goda vagnar, dragne af eqna, frodiga hästar. Om Söndagarne isynnerhet, och äfven eljest när väderleken är solklar och vacker, såsom nu en läng tid, uppenbara dessa söner och döttrar af allmogen sig uti kläder, som, derest man, enligt ordspråket, blir hädd, som man är klädd, förtjenar en viss uppmiärksamhet. Nännens rockar äro visserligen litet klumpigt af landtskräddaren sydda, sittande i vida veck och rynkor; men — klädet är fint, godt och dyrt; guldkedjan vid klockan tung och stark. Det täcka bondkönet bär vid promenaden Italienska halmhattar, svarta sidenklädningar, silkestoffjsar på den prydliga sommarkappan, och långa guldörhängen i öronen. Visst äro händerna något bruna eller röda och grofva, men förmodligen äro inya fransyska handskar nog omfattande i vidd, för att kringsluta så kraftigt utbildade handformer. Och fötterna trifvas bäst i sina vanda tjocka becksömsskor, som på naift sätt framtitta under den eleganta sidengarneringen. Utt sätt till penningars förrärfrande, som i denna trakt är särdeles öfligt, synes utgöras af bränvinsbränning i stor skala. Fälten äro till betydlig del derföre egnade ät potatesodling. Det är för öfrigt märkvärdigt att se huru, detta är, dessa trakter blifvit ojemnt hugnude med regn. Torkan är visserligen allmän, men här och der hafva spridda skurar då och då upphjelpt växtligheten. Så förete Motalatrakten och närmaste omjlfuingen af Medevi en utmärkt vacker gröda, medan de mellanliggande 2 milen synbart lida af en länge oafbruten och högst menlig renbrist. Vid en brunns-ort språkar man, mer kanske än öfverallt annorstädes, om Europas och fosterlandets angelägenheter, enär man dertill har så förträffligt god tid. Visserligen äro alla hetsigqa dispyter oförenliga med brunnsregimen och undvikas sorgfälligt. Men man gör sina betraktelser i all endrägt; undrar, som flundran, hur verldsfreden, så plötsligen åvägabringad, samt med åsidosättande af så många lifligt uppjagade förhoppningar, må kunna äga varaktigt bestånd; tycker, att Österrike sluppit för ett otroligt godt pris från följderna af sitt olyckliga fälttåg; begriper ej, hvad Napoleon härnäst skall roa sina ombyteslystna Parisare med; föreställer sig, att, om Savoyen denna gången blef ouppiitet, så slukas det väl en annan gång i sammanhang med andra lägliga och för Fransmännen begärliga landvinningar. Ty nationen, så tapper och bragdälskande den än i högsta grad är, har just ingen särdeles djupt inneboende respekt för gränsens helgd; längtar dessutom ifrigt, att äga Alperna och Iehen till sin egen vestra gräns. Och nog torde här stunda ett nytt Jena; liksom vi nyligen haft ett Austerlitz i förnyad gestalt vid det blodigt ryktbara Solferino. Våra eyna. fosterländska förhållanden komma naturligtvis ej i förgätenhet vid brunnspromenadernasmorgonsamsprål. Pn lisligt välönskande sinnesstämning följer vär unga älskliga Konung Carls uppträdande på thronen. Man förtäljer än den ena, än den andra anekdoten om det öppna, manligt vänsälla och raska sätt, hvarmed han, under det nyligen slutade lägret, tillvunnit sig soldaternes och befälets varma lillgifrenhet; äfvensom den bestämdhet och noggrannhet, hvarmed han utygifvit sina ordres och äfven vetat öfvervaka deras efterlefnad, der någon tuckts slumra på sin post, varit egnade att bibringa det bästa begrepp om hans förmåga i ofvannämnda, vigtiga afseende. Men då dessa anekdoter förmodligen hunnit lika fort till Gotland, som hit, torde de i detta bref ej böra vidare förtäljas. Likaledes har man med belåtenhet förnummit valet af personer, af R. M. till utrikes monarker utsända till delqifvande af Konung Oscars död och hans Sons thronbestiqning. De äro synbart utsedde, ej blolt bland ansedde och med betydande embeten beklädde min, såsom bruket fordrar, men jemväl särskildt nu med afseende å det förhållande af niärmare förtroende och välvilja, hvari de stått till den aflidne, ej mindre än till den nye Konungen. Den i anledning af Kommy Oscars bortgång anlagda svarta klädedrägt iakttages sorgfälligt, midt i heta sommarvärmen. Det visar ej blott den laglydnad, men ock den tillgifvenhet och det hjertliga deltagande för Konungahuset, hvilka förefinnas hos landets befolkning, både mera och mindre bemelllalle. Liksom Konung Oscars ädla valspråk: , Rätt och Sanning, på hans tid gladde allas sinnen, så anslås ej mindre kraftigt hvarje väldanadt hjerta af Konung Carls ståtliga valspråk: Ara och Tysterland. ) Det synes oss både Xx Tilesam hala Swarrag Afrima Innavånara har äfven vår