Gotlands läns nya tidning – 22 juli 1859, sida 3

OO VM PRV 82— CAUHCLHUSLALUILGCISCA i kort sammandrag. Efter Götheborgsposten meddela vi följande kort fattade teckning af de allmännaste dragen ur Ilögstsalig Konung OSCARS lefnad samt de vigtigaste åtgärder som utmärka hans regeringstid: OSCAR föddes den 4 Juli 1799 af sedermera Konungen Carl XIV Johan och dess gemål Engenie Bernhardine Desirte, köpmansdotter från Marseille. Då fadren, såsom kallad thronföljare, år 1810 anlände till Sverige, medfördes ej den unge sonen, som först i December samma år med sin moder ankom till det nya fäderneslandet. Genast vidtogos åtgärder för hans undervisning och uppfostran, och detta vigtiga uppdrag öfverlemnades åt Professor N. M. Tannström. Vi veta, att Oscar blef en furste med hög och ädel bildning, såsom få af hans samtida. Stolt och lycklig att ega en sådan son, förde hans fader honom med sig på flera resor genom landet. Folket beundrade den unge furstens skönhet och älskvärda väsen. Ar 1812 sattes Prinsen under ledning af Ofverste-kammarjunkaren, Friherre L. Cederhjelm såsom hans guvernör, med en instruktion af sadren, som visade, huru allvarligt denne tog hans uppfostran. Då Kronprinsen år 1813 afreste till Tyskland, följde Oscar honom till Carlskrona. På fälttåget i Norrige, som gjordes följande året, medförde Kronprinsen den fjortonårige sonen, som visade sig lifligt intresserad för allt, som rörde fäderneslandets ära. Efter återkomsten från Norrige började den unge furstens beredelse till hans första nattvardsgång för sedermera Erkebiskop J. 0. Wallin. I April 1815 skedde konfirmationen af Erkebiskop Lindblom, och dagen derefter mottog Prinsen för första gången den hel. Nattv. af Wallins hand. Den 20 April aflade Oscar sin trohetsed inför den gamle Konungen, i närvaro af samtl. Kongl. personerna. Samma år valdes han af Landtbruks-akademien till dess Kansler och straxt derefter till Hedersledamot i Krigsakademien. Då svenska armåens krigsbefäl kallades att sammanträda den 28 Juni 1817 i Stockholm, utnämndes Oscar till vice-ordförande. Vid aderton års ålder förklarades han för myndig. Den 14 Juli 1817 bevistade han för första gången Statsrådets öfverläggningar, och helsades vid detta tillfälle af den gamle monarken. Under Riksdagen samma år fattades det beslut, att Ocsar skulle föra regeringen i händelse af Konungens och Kronprinsens sjuklighet. Genom den gamle Carl XIII.s bortgång tillföllo den nya Kronprinsen, utom andra utmirkelser, älven den att väljas till Upsala universitets Kansler. Efter Riksdagens slut reste han med Sin höge fader till Kristiania och Trondhjem, der kröningen förrättades. Samma år utnämndes han till Generalbesälhafvare öfver dei Skåne sammandragna trupperna. Vid denna tid företogs af Kronprinsen resor i åtskilliga delar af landet, såsom Skåne, Blekinge, Westergötland, Wermland, Dalarne och Uppland. Nu insattes han bland de studerandes antal vid universitetet i Upsala, der han, sträfvande åt bildningens höjder, vann månget hjerta uti den ungdomsfriska kretsen af jemnåriga, och grundlade mången förbindelse för lifstiden. Vid slutet af sin studentbana erhöll han såsom ett minne af sin vistelse i Upsala af Studentkorpsen ett svärd och ett dryckeshorn, symboler af den manliga viljans kraft och af ett sansadt lefnadsmod. Detta skedde den 1 Dec. 1819 under stora högtidligheter, sång och poesi. Vid denna tid erhöll prinsen af sin fader uppdraget att föra ordet i den direction, som fått sig anförtrodt att besörja om utdelande af understöd åt dem, som blifvit blesserade i fält, och deras enkor och barn. Ar 1821 insjuknade Kronprinsen allvarsamt i en häftig feber. Men faran öfvervanns och Prinsen tillfrisknade, till stor glädje för folket och landet. Efter General Cardell, som afsomnade detta år, utnämndes Kronprinsen till Generalfälttygmästare för svenska Artilleriet. År 1822 företog Kronprinsen en längre utrikes resa, under namn af Grefve af Skåne. Vägen togs öfver Danmark, Hamburg, Hannover, Minden till Aachen, der han sammanträffade med sin moder. Derifrån reste han genom Nederländerna och tog öfver Brissel vägen till Rhen, sedan inåt Bayern och Wirtemberg. I Eichstedt, det förmodade målet