Gotlands läns nya tidning – 15 juli 1859, sida 2

kens bädd, omfamnade sina barn, önskande att deras saders milde ande alltid skulle till endrägt och frid omsväfva dem. Enligt samma tidning skall H. M:t aflidit sittande i en soffa. En fotografi lärer straxt efter dödsfallet blifvit tagen af H. M:t i denna ställning. Upsala. Vid det nyligen hållna Prestmötet i Upsala fattades bland andra följande beslut: E. o. Presterskapets aflöning. Med afseende på denna fråga segrade vid omröstningen författaren af beredningens förslag, hvars innehåll var följande: Såväl pastorssom komministers-adjunkt och vakans-predikant bör åtnjuta i årlig lön såsom minimum 200 R:dr R:mt utom bostad och kost, som torde kunna anses motsvara 300 R:dr samma mynt. Skulle någon innehafvare af de svagare lägenheterna vara urståndsatt att af egna tillgångar till nämnda belopp aflöna sitt embetsbiträde, eger han, sedan ett sådant förhållande blifvit af vederbörande pastor och kontraktsprost hos högv. domkapitlet styrkt, att efter domkapitlets ompröfvande, såsom bidrag uppbära högst 3 af adjunktens kontanta lön eller 133 R:dr 33 öre ur en fongd, som särskildt för detta ändamål årligen beredes på det sätt, att, sedan behörigen vitsordade ansökningar om sådana lönebidrag blifvit före Maj månad till högv. domkapitlet insända, dock med ledning deraf, före samma månads utgång, beräknar den för behofvet erfoderliga summan och densamma på stiftets pastorer och komministrar, så vidt de icke sjelfve dylikt understöd åtnjuta, utdebitera efter enahanda grund, som för enkehjelps utgående vid 1832 års prestmöte stadgad blifvit. — Skulle åter efter nämnda tid dylika ansökningar till högv. domkapitlet inkomma, ansåg beredningen de äskade lönebidragen, efter föregången pröfning, kunna ur nödlidande presters fond förskottsvis bestridas till följande året, då desamma åter ersättas. E. o. prestman, som pastoralvård uppehåller, ansåg beredningen böra åtnjuta, utom nu föreslagne adjunktslön, 100 R:dr R:mt såsom minimum. Bibelförklaringar och katekesationer. Ehuruväl beredningen hvad bibelförklaringar anginge icke ansåg någon föreskrift hvarken kunna eller böra meddelas till en för alla bindande efterföljd, erkände den dock enhälligt det gudomliga ordets förklarande äfven utom de i lag bestämda tillfällen vara en angelägenhet, som hvarje själasörjare borde djupt och allvarligt behjerta. — Med afseende på tid och ort för bibelförklaringars hållande borde lika litet några reglementariska föreskrifter lemnas, då inom de särskilda församlingarna lokala och andra förhandenvarande förhållanden äro så olika. Dock syntes beredningen kyrkan vara den mest passande lokal ooh söndagsmorgnarne eller söndagseftermiddagarne den lämpligaste tid för dessa andaktsstunders hållande, då de derigenom kunde anses motsvara antingen ottesångseller aftonsångs-gudstjenst i städerna. Med hänsyn till sjelfva sättet för ordets utläggning låge vigt derpå, att såvidt ske kan, förklara det i större oafbruten följd, för att dymedelst i någon mon motverka separatister, hvilka vanligtvis hålla sina förklaringar öfver stycken af detsamma, lösryckte ur sitt naturliga sammanhang. För öfrigt lärer ingen nitisk och samvetsgrann själasörjare underlåta att vid husbesök, eller eljest då hans andeliga erfarenhet och råd tagas i anspråk, och hans tid medgifver, äfven på detta sätt verka till upplysning och uppbyggelse. Mötet instämde i den af beredningen uttalade åsigten. Hvad katekesationer anginge, uttrycktes den åsigten, att, då söndringar från kyrkan merändels föranledas af okunnighet i kyrkans lära, själasörjaren borde med allvar och nit drifva den kateketiska undervisningen, och för sådant ändamål använda ej blott de i lag bestämda tillfällen, utan äfven andra, dem någon ledighet från öfriga embetsgöromål kan bereda honom, för att åtminstone i sin mon söka undanrödja en af de verksammaste anledningarna till skism och separatism. Anskaffande af god läsning för presterskap och församling.