Gotlands läns nya tidning – 15 juli 1859, sida 1

Konungaförsåkran: WI CARL XV, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Göthes och Wendes Konung, göre vetterligt: Att som den Högste Guden behagat hädankalla den fordom Stormäktigste, Högborne Fursto och IIerre Oscar I, Sveriges, Norriges, Göthes och Wendes Konung, och Wi, enligt och i kraft af den af Svea Rikes Ständer under den 26 September 1810 upprättade och fastställda Successions-Ordning, efter Högbemälte Herre uppstigit på den Kongl. Svenska Thronen; Alltså försäkre Wi härmed högtidligen och på det kraftigaste, att Wi vele och skole styra Riket efter den af Riksens Ständer, under den 6 Juni 1809, fastställda och af Konung och Riksens Ständer till efterlefnad antagna Regerings-Forms bokstafliga föreskrift, samt Rikets öfriga gällande Grundlagar, Allmänna Lag och laga Stadgar. Wi skole ock, i öfverensstämmelse med nyssnämnde RegeringsForm och Lagar, såsom en rättrådig Konung och en huld Fader för Svenska Folket, genom en laglig, rättvis och mild Regering, och så, att Wi densamma för Gud den Aldrahögste med rent samvete må kunna försvara, söka att, efter Wår yttersta förmåga, befrämja Rikets och hvarje Inbyggares sannskyldiga gagn och bästa. UHvilket allt, såsom Wi det af fri vilja och efter moget öfvervägande beslutit, Wi alltså bekräfte med Wårt namns egenhändiga underskrifvande och med liflig Ed, att Wi sådant efterlefva och fullgöra skole: Så sannt Mig Gud hjelpe till lit och själ! Sedan konung Carl XV sålunda anträdt regeringen, utfärdades följande Kungörelse angående K. M:ts antagande af riksstyrelsen i egenskap af Sverges, Norges, Göthen och Wendes konung: WI CARL XV, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Göthes och Wendes Konung, tillbjude Eder samtlige Wåre trogne undersåter, som i Sverige bygga och bo, Wår synnerliga ynnest, nådiga benägenhet och gunstiga vilja, med Gud Allsmäktig. Det har behagat Gud den Högste att till en bättre verld hädankalla Wår Högstälskade Herr Fader, Sveriges, Norges, Göthes och Wendes Konung, Oscar I, som i femton år fridsällt och lyckosamt fört spiran öfver den Skandinaviska halföns förenade Konungariken. Delande Wår djupa sorg, skolen J med erkänsam saknad begräta förlusten af en Furste, hvilken, genomträngd af lifligt medvetande om vigten af det stora kall, Försynen honom anförtrott, sökte sin högsta tillfredsställelse och ära uti ett samvetsgrannt uppfyllande af dess ansvarsfulla sordringar. IIvad Han — sjelf den främste i sann upplysning, i vördnad för lag, i kärlek till rättvisa och mensklighet — verkat och åsyftat för befrämjande af allmän bildning, för lagars och samhällsinrättningars utveckling i öfverensstämmelse med förädlade sedlighetsoch rättsbegrepp, för sina folks framsteg i hvarje gren af odling och välstånd, det erkännes af tacksamma hjertan redan nu, vid det tidiga slutet af hans ädla lif; och derom skola häfderna bära ännu ojäfaktigare vittnesbörd, då de framställa den ljusa taflan af Oscar I:s visa och lyckliga regering, och till kommande slägten öfverföra det dyra minnet af denne rättrådige och milde Konung. Den spira, hvars tyngd den aflidne Konungens af pligttrogna mödor försvagade hand icke förmådde intill slutet bära, hafve Wi nu i ärorikt arf emottagit, i det Wi, efter afgifven Konungaförsäkran, enligt gällande grundlagar och riksakt, tillträdt styrelsen såsom Konung öfver de förenade rikena. Näst Försynens mäktiga hägn, det Wi öfver Oss och Wår Regering ödmjukt och förtröstansfullt nedkalle, sätte Wi Wår lit till Eder kärlek och Edert förtroende. Deruti vilje Wi söka stödet för Wår thron, i Eder lycka och ära målet och belöningen för Wåra sträfvanden. Wi förblifve Eder samtoch synnerligen med all Konglig nåd och ynnest välbevågne; befallande Eder Gud Allsmäktig synnerligen nådeligen. Stockholms Slott den 8 Juli 1859. VN 4